Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Östen Undén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
inte i jämförelse med dessa lagstiftare våra revolutionärer för
100 år sedan, då de efter enväldets störtande författade vår
ännu gällande tryckfrihetsförordning med dess
jurybestämmelser och omständliga definition på tryckfrihet. Onekligen är
det emellertid så, tillade han, att tillförsäkring av tryckfrihet,
liksom av många andra friheter, huvudsakligen är av betydelse
för de misshagliga skribenterna och inte för de rättrogna.
Ingenting var den nya ryska författningen mera främmande
än att tolerera några slags självständiga rättigheter gent emot
staten. Intet utrymme fanns där heller för den rätt till
”motstånd mot förtryck”, som upptogs i 1789 års franska
deklaration och som i en följande fransk författning (1795) till och
med utformades till en verklig ”rätt att göra uppror” mot
en regering, som kränker folkets rättigheter. Än mindre ha
Rysslands härskare gett sitt folk motsvarande rätt, som den
svenska landslagen tillerkände svearna, nämligen ”att konung
taga, så ock att vräka”. Det hade alltså förekommit mer
avancerade författningar än den ryska.
I en tidningsnotis om ”ett millionbo utan arvingar” och en
släktforskares ansträngningar att spåra upp avlägsna fränder,
som kunde få sig en hacka, fann han slående exempel på den
då (1924) ännu bestående arvsrättens absurditet. Vilken
förtjusande rest från mystiken hos de primitiva folken levde inte
kvar i föreställningen, att den biologiska blodsförvantskapen
är den av gudomen anvisade normen för egendomens
fördelning efter en avliden! Och hur romantiskt var det inte, att
vem som helst i vår rationella och vetenskapliga tidsålder kunde
bli den lyckliga arvingen till en liten förmögenhet på grund
av en släktskap, om vilken han ej hade en aning och som
eventuellt genom ingående arkivforskningar kunde uppdagas. Men
icke ens under primitivare samhällsformer hade arvsrätten
någonsin varit så orimligt anordnad och så obegränsad som den
blivit numera, då å ena sidan släkten icke längre bildade en
samhällelig enhet och å andra sidan släktskap kunde, tack vare
arkivforskningens tekniska fulländning, påvisas i långt
avlägsnare led än fordom. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
