Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Östen Undén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
kespolitiskt i hans konsulttjänst. Men han har också hunnit
med annat. Hans rättsvetenskapliga författareskap, som
inleddes 1912 med en avhandling om kollektivavtal enligt
gällande svensk rätt, omfattar skrifter i patenträtt, växelrätt och
familjerätt, svensk och internationell, samt sakrätt. I sin
installationsföreläsning om ”Juridiken som vetenskap” angav
han som en av rättsvetenskapens huvuduppgifter att arbeta
för den gällande rättens utveckling. Redan bearbetningen av
befintliga lagbud och rättsgrundsatser var en förberedelse
härför, eftersom man ofta icke nådde målet med en ny lag utan
att behärska lagstiftningstekniken och överblicka
lagbestämmelsernas alla konsekvenser med avseende å den förut
bestående rätten. Men man kunde gå längre och påstå, att
rättsvetenskapen aldrig kunde avstå från att direkt upptaga
lagstiftningsproblem till lösning. Det ingick väl också i det
allmänna medvetandet, att t. ex. straffrättsteoretici hade till
särskild uppgift att förbereda straffrättsreformer och ej allenast
att kommentera strafflagsparagrafer, att folkrättens målsmän
äro särskilt kompetenta och kallade att arbeta på folkrättens
framsteg o. s. v. Man såg också, att rättsvetenskapens
företrädare betraktades som självskrivna att direkt deltaga i det
förberedande lagstiftningsarbetet på viktigare områden. Som
författare har Undén ställt sitt vetande till tjänst för
belysning av aktuella rättsfrågor inte bara fackmässigt utan även
populärt. Hans lugna och sakliga inlägg i pressdebatterna
ha ställt saker i ett annat och större sammanhang än man
dittills sett dem.
På tal om Sovjetrepublikens ”förklaring av den arbetande
mänsklighetens rättigheter och plikter”, vilken framställts som
ett motstycke till franska revolutionens rättighetsförklaring,
påpekade han 1920, att det i den ryska mera var fråga om
statens krav på medborgarna än om de senares ”mänskliga
rättigheter” gentemot staten, vars rätt att suspendera
medborgarnas friheter tycktes vara av grundläggande betydelse. För
s. k. kontrarevolutionära åsikter, yttranden, skrifter,
församlingar eller föreningar gavs ingen frihet. Vilka stympare voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
