Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - K. G. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
het med sina båda medtävlare var svår att uppfatta och därför
gjorde sig dåligt i debatterna samt tycktes ha små utsikter
att slå sig fram. Det hade varit lika när under hans
statsrådstid som ecklesiastikminister i ministären Hammarskjöld.
Ingen människa frågade efter kyrka och skola, när kriget
rasade utanför husknuten och man slogs om fläskbitarna och
kaffetåren. Än mindre frågade man efter ecklesiastikministern.
Av hans åtgärder i denna egenskap är det bara en, som lever
i minnet, utnämningen av Nathan Söderblom till ärkebiskop.
Men det kan ju räcka en stund. Det var ingen självklar sak, att
det skulle ske. Andra kandidater funnos, och om Westman inte
haft det rätta förståndet, kunde kyrkan ha gått miste om sin
store son. Men i konkurrensen om marskalkstaven i
Bondeförbundet var det inte mycket att komma med. Och vem vet, hur
det gått, om ej Wohlin låtit locka sig in i ministären Trygger
och lämnat Bondeförbundet åt dess öde. Kanske hade det gått,
som det gjorde ändå. Ty Westman var väsentligt lättare att
samarbeta med än Wohlin, som alltid varit bångstyrig och för
att ha fria händer formellt stannat utanför Bondeförbundet,
vars främste talesman om än icke ledare han dock var. Westman
var däremot med inte bara i förbundet, utan även i
förtroenderådet redan innan Wohlin drog sina färde och hade
förmodligen redan då en starkare ställning än man trodde. I varje
fall höll den, medan Wohlins spolierades av regeringsskapet,
fast högern och Bondeförbundet vid denna tid eljes för det
mesta hade sitt ihop och ministären Trygger bara till hälften
var högerregering, medan den andra hälften utgjordes av
frilansar från olika håll.
Det drog om några år, innan man utanför partiet och
kretsen av dem, som kände honom närmare, kom under fund med,
vad Westman egentligen hade i påsen. De, som råkat honom i
Uppsala, där han alltsedan studenttiden haft anseende för att
vara en skarp klinga, visste det förut, och efter hand började
man lägga märke till hans inpass även i riksdagen och
därutanför och uppskatta hans eleganta turneringskonst med dess
mer eller mindre utsökta spydigheter, även då man ej kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
