Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ur svenskt samhällsliv efter 1910 - Ernst Wigforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
vare sig snörrät eller vinglande marsch mot ett teoretiskt
fastställt mål. ”För mig är i detta fall teorier av intet värde”,
förklarade han på tal om sin inställning till kapitalet. Han är
praktiker och inte teoretiker. Hans mål är inte att realisera
marxismen, utan att skaffa folk bästa möjliga levnadsvillkor.
Det kräver, att de fattiga få behörig andel i den samlade
rikedomen. Att på olika vägar förhjälpa därtill är
riktpunkten för hans politik. Men all demagogi är honom främmande.
Hans strävan är att klargöra och övertyga, inte att upphetsa
och driva fram. Han vädjar inte till massorna i klump, utan
till åhörare och läsare var och en för sig att tänka sig in i
sakerna och bilda sig en uppfattning om, vad som är att göra.
Naturen har utrustat honom med ett sällsynt klart och skarpt
förstånd och en ovanlig förmåga att enkelt och begripligt för
alla och envar framlägga även invecklade ämnen. Hans årliga
radioföredrag om statsverkspropositionen äro mästerverk i
populär framställningskonst, som få torde kunna göra efter
och ingen gjort före honom. För att så kunna foga in varje
del i dess sammanhang måste man suveränt behärska sitt ämne
och vara personligt förtrogen därmed 1 stort och smått, men
man behöver också vara ett stycke konstnär. Wigforss är inte
bara en kunnig, skarpsynt och besjälad man, utan han har
också undfått gåvan att utan demagogiska konster ”tala så,
som tusen det förstå”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
