Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Thomas Masaryks Livsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
utgick han från Österrike som ramen för den eftersträvade
självständigheten, väntade ingen världskatastrof och
förutsatte inga ”utrikespolitiska förvecklingar”, ingen
’’sönderstyckning av Europa” med åtföljande möjligheter till
fullständig frigörelse, vari han för övrigt icke såg något
nödvändigt villkor för ett lyckligt nationellt liv, Det säkraste medlet
för uppnåendet av den politiska självständighet han sålunda
tänkte sig såg han i outtröttligt arbete för folkets kulturella
utveckling. En oundgänglig förutsättning för denna
självständighet var att vinna tyskarna för densamma genom en
rättvis och klok hållning.
Den uppfattning om vad som var att göra, han vid denna
tid — i mitten av 1890-talet — omfattade, rubbades med
åren. Hans avvisande hållning till revolutionen som en
föråldrad och för vår tid obrukbar taktik för politiskt framsteg
fick sin första törn av händelserna i Ryssland 1905, och 1912
förklarade han offentligt, att rätten till revolution för att
häva förtryck var ostridig och väl förenlig med evolutionen,
i vilken han fortfarande såg den bästa formen för
utvecklingen. Men den medförde ett fruktansvärt ansvar och finge
tillgripas endast i yttersta nödfall, till försvar av de stora
allmänna intressena mot våldet. Österrikes inre politik, som mer
och mer föll undan för de alltyska strävandena, upprörde
honom genom sitt undertryckande av folkens fria utveckling, sin
odemokratiska och oupplysta, kulturellt reaktionära,
obeslutsamma och ouppriktiga hållning. Men ännu mer förtröt
honom dess utrikespolitik. Det intresse för händelserna på
Balkan, han ådagalagt redan tidigare, hade inte slocknat, då han
1897 återvände till riksdagen, och växte sig ännu starkare efter
den oväntade anknytningen 1908 till den Österrikisk-Ungerska
monarkien av Bosnien och Herzegowina. Hårdare än själva
annexionen dömde han det sätt, varpå den genomförts med
kränkning av gällande rättsliga förpliktelser och utan medverkan
av de lagliga representanterna för de båda ländernas
befolkning. Mer än allt annat harmade honom dock
Agram-processen, som satts igång för att rättfärdiga annexionen genom an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
