Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Hitlers väg till makten - Mot höjderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
till rätta vid många dukade bord, och staten fick en vacker
slant som god pris.
Hur mycket tror Hitler själv av, vad han tillskriver
judarna? I heta stunder kanske det mesta, men i lugna
ögonblick förmodligen ganska litet. Hans förmåga av
självsuggestion anses tävla med hans makt att rycka andra med sig. Men
huvudsaken är, att han når sitt syfte. Han känner folks
benägenhet att ursäkta en slyngelaktighet, om den utförts
skickligt, och finner icke heller själv något anstötligt däri hos ”en
personlighet, som med exempellös djärvhet och kraft går fram
mot sitt mål och bryter varje motstånd”. Framgången avgör
i hans ögon allena, vad som är riktigt. Sanningen är för
honom en tjänarinna, som det kallas på, när hon kan vara till
nytta, annars inte, Det skulle aldrig falla honom in att, som
Masaryk, utrangera en ändamålsenlig historisk urkund, för att
den var falsk, eller underkänna myten om de judiska
ritualmorden. I sina ljusa stunder måste han som varje klok
människa inse, att hans egen hypotes om det judiska världsväldet
är lika ohållbar som berättelserna om ritualmorden eller ”Zions
vises protokoll”. Den har framförts för att tjäna hans politik
hemma och ute. Därför tillämpade han den på Frankrike,
vari han såg en arvfiende, som måste krossas, även om där
inte funnits en enda jude, och på Ryssland, som han ansåg
höra Tyskland till, men med största varsamhet på England, så
länge han trodde sig kunna vinna det för sina planer.
Det har anförts ett yttrande av honom om sig själv, att
han är ”agitator, demagog och idealist”. Det förra är ostridigt,
men ”idealisten” är en obesvärad opportunist, som efter
omständigheterna hyllar idéerna eller ger dem en orre. Den enda
”idé”, som han håller obrottsligt fast vid, är Tysklands
storhet i kraft av hans egen. Annars går ingen idé säker längre
än den passar honom, inte ens den antisemitiska, som dock
varit den centrala i hans politik, men snarast är en
arbetshypotes, som kan användas efter behag. Liksom den språknationella,
som tillgripits för att ge honom tillfälle att blanda sig i andra
staters liv och skaffa Tyskland landvinningar, men släpps ef-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
