Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Hitlers väg till makten - I utförsbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
makten. Striden mot kommunismen var Hitlers sätt att slå
sig fram, kampen mot nazismen ett led i Stalins. I hemlighet
uppskattade de varann och togo efter varandras metoder.
Junimorden i Tyskland 1934 på dem, som stått eller stodo
i vägen för Hitlers maktbegär, övertygade Stalin om, att det
var en man efter hans sinne och föranledde honom att
vidtaga anstalter för en liknande ”upprensning” bland hans egna
vedersakare inom partiet. Det tog sin tid, ty Lenin hade varit
förtänksam nog att förbjuda dödsstraff på partimedlemmar.
Men till slut drev han sin vilja igenom och 1936 satte han
igång sina exekutioner, som trots sitt processuella förspel inte
stodo Hitlers efter i personligt godtycke och blodig grymhet.
Bland anklagelserna gick den svåraste ut på samspel med
Nazityskland. Men kort efteråt kände sig Stalin själv för om
en uppgörelse med Hitler. Den kom inte till stånd. Kriget
i Spanien pågick, och den tyska propagandan krävde
tillsvidare en fientlig hållning mot Sovjetryssland. Inviterna från
Stalin upprepades under de följande åren, men hade ingen
framgång, så länge Hitler kunde reda sig utan ryssarna. Det
var först när västmakterna hotade att driva honom ur hans
positioner och stänga vägen för hans planerade erövringar, som
han tackade ja.
För Hitler har makten att slå under sig alltid varit det
väsentliga samt land och folk ingenting annat än redskap
därför. Stalin har framgått ur den ryska revolutionen, som
han varit med om att framkalla och genomföra, och fått sin
stöpning av dess sociala syfte, för vilket erövringen av andra
stater var främmande och det enda väsentliga att göra alla folk
delaktiga av kommunismens välsignelse. Men Stalins
maktlystnad var icke mindre för det. Hans strävan blev att i sina händer
samla all makt i Ryssland. Som den despot han är — Lenin hade
varnat för honom — tålde han ingen vilja, som ej obetingat
böjde sig för hans egen. Genom Lenins död befriades han från den
ende, som med framgång skulle ha kunnat ta upp striden mot
honom. Den därnäst mest betydande var Trotzkij, som han
därför först tog i sikte samt till slut också lyckades avlägsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
