Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Kort sammandrag af Nord-Afrikas eller det så kallade Barbariets Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1050, då en af Jussuf Ben-Zeïris efterkommande, vid namn
Maaz, residerade uti Kairvan, lät en nyblifven kalif uti Egypten
återfordra alla de landskap, som blifvit gifne af Abu Tamim åt
Ben-Zeïri. Härigenom uppstod ett blodigt krig emot Egypten; men
under det Maaz efterträdare försvarade landets östra gränser emot
Egypterne, uppreste sig Abu-Bekr i de vestra orterna. Han stiftade
en ny regent ätt, under namn af den Almerovidiska, eller
Marabutska, efter det Arabiska ordet Marabut, hvilket betyder tvungen,
emedan stiftaren och dess anhängare förpligtade sig att noga
uppfylla korans föreskrifter. Abu-Bekrs efterträdare grundlade år 1052
staden Marocco, och förde sina segrande vapen öfver till
Europa, underkufvade och plundrade flera Arabiska städer i Spanien,
hvaribland Granada och Sevilla, hvilkas konungar begärt hans
bistånd emot de kristna. Hufvudstaden Marocco uppbygdes och
förskönades af 30,000 Spanska slafvar, hvilka begagnades härtill.
Men under det Maroccos regenter förde blodiga krig i Spanien,
blef deras eget land utblottadt på folk; handel och näringar förföllo,
och flera Arabiska och Berber-stammar gjorde sig oberoende. Under
religionens täckmantel och med iakttagande af en utvärtes sträng och
så kallad helig vandel, likasom stiftaren af den nyss omtalade
Marabutska eller Almerovidiska dynastien, begynte en inföding från
Atlas, vid namn Tomrut, att förskaffa sig namn och anhang. Han
hade besökt Mahomets graf, der förvärfvat sig större insigter och
gjort bekantskap med en berömd lärd, hvilken han hemförde med
sig till Marocco. Här började han, omkring år 1130, hålla
föreläsningar öfver koran, och sedan han vunnit folkets bifall och
förtroende, begynte han äfven inblanda politik uti sina andeliga
svärmerier, samt att, liksom i följd af en gudomlig ingifvelse, tadla
kalifens lefnad, seder och företag. Man förföljde honom; han flyktade
till Atlas bergen, samt ansågs som en martyr för den rättvisa saken.
Med falska underverk bevisade han sin gudomliga sändning, och under
fattigdom och skenhelighet samlade han en betydlig här, hvarmed
han intog flera städer och lät utropa sig för konung uti Susa. Han
afled likväl snart, hvarefter hans närmaste befälhafvare, den förut
omtalade lärde mannen från Österlandet, Abd-Elmumen, följde
Tomruts föredöme, och under titel El-mehädi (de rättrognes förste)
störtade han den unge sultanen i Marocco, hvilken han der lät
halshugga. Abd-Elmumen underlade sig ej allenast de egentliga
Maroccanska länderna, utan eröfrade äfven Algier, Tunis och Tripoli, och
fördref derifrån alla kristna. Abd-Elmumens efterträdare förde
lyckliga krig emot de kristna i Spanien. Landet blef emellertid äfven
under dessa ständiga oroligheter och inkräktningar, än af det ena och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
