Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Kort sammandrag af Nord-Afrikas eller det så kallade Barbariets Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än af det andra folkslaget, alldeles utblottadt på invånare. Den
El-mehädiska stammen upphörde omkring 1270, då den sista regenten
i Marocco derstädes blef öfvervunnen och mördad. Trenne mägtiga
hus delade nu det vidlyftiga Afrikanska herradömet. En stam,
under namn af Elmerinis, bemägtigade sig Fetz och Marocco; en
annan Tunis, hvilket utgjordes af det land, som Romarena kallade
Africa propria; Tremezen innefattade det nuvarande Algierinska
området. Den Elmeriniska ätten, som regerade i Marocco, blef likväl
den mägtigaste och underlade sig efter hand, inom längre eller
kortare tid, de frånskiljda Afrikanska kuststaterne, hvilka alla synas
hafva varit skattskyldiga till Marocco vid början af år 1400. Ibland
de Elmeriniska regenterna märkes isynnerhet Abu-El-Hassan, som
utbredde sin magt öfver hela Norra Afrika ända till Egypten; men
efter olyckliga krig i Spanien, och sedan han der förlorat några
söner, sett sin mest älskade gemål fången i de kristnes händer och
förlorat 200,000 man, återvände han till Marocco, hvarest honom
förvägrades inträde af en hans upproriske son, hvilken, efter faderns
nederlag, bemägtigade sig staden. Abu El-Hassan flyktade till Atlas
bergen, der han slutade sin lefnad af sorg, år 1351.
Den Elmeriniska dynastien blef, mot slutet af 1490-talet, utrotad
af en Arabisk höfding, Sidi Utas, hvilken upphäfde sig till regent
uti Marocco, ungefär vid samma tid, som Arabiska flyktingar och
Judar, till ett antal af omkring 800,000 personer, förjagades utur
Spanien, och af hvilka en stor del nedsatte sig vid Maroccos norra
och vestra kuster. En ättling af Sidi Utas innehade ännu år 1510
staden Fetz, hvaremot Marocco, Tafilet, Dra, jemte de andra
landskaperna och stammarne, hade sina egna furstar, hvilka bekrigade
hvarandra. Dessa oroligheter uti de Maroccanska staterna gåfvo
konung Emanuel af Portugal tillfälle att bemägtiga sig flera orter på
Maroccos vestra kuster, hvilka han befästade, då, under samma tid,
en Arabfurste ifrån Tafilet, öster om Marocco, vid Atlas bergen,
hvilken var scheriff eller Mahomets slägting, och hette Mohamed
El-hussein, erbjöd konungen i Marocco hjelp emot Portugiserne, dem
han förband sig att fördrifva ur landet. Anländ, för detta ändamål,
med en talrik här till Marocco, mördade han konungen, samt antog
namn af konung öfver Marocco, Terudant och Tafilet, hvarefter han
eröfrade Fetz och lät döda den sista af Sidi Utas afkomlingar.
Mohamed El-Husseins son och efterträdare utvidgade sina ärfda gränser,
samt beherrskade de begge Mauritanierne, jemte en stor del af
Numidien. En prins af denna ätt, Mulaj Abd-Elmolek, hade, under
de sednare förföljelserne, begifvit sig till Turkiet, derifrån han
<small></small>återkom med 4,000 Turkar, för att underlägga sig Marocco. Dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
