Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 168 —
hvilket, for hvarje punkt, ett svar var skrifvit, såsom det uppgafs,
med sultanens egen hand. Det innehöll ett slags medelväg emellan
sultanens fordringar och Wijks anbud, hvarigenom den årliga
afgiften skulle blifva 20,000 piaster. Tillika kännagaf Hasch-Asch, att
sultanen befallt honom förständiga Wijk, att, i fall denne icke
kunde antaga detta sultanens ultimatum, han genast skulle afresa ifrån
Mequinez och sedermera utur Maroccanska landet. Wijk samtyckte
till hvad sultanen fordrat.
Alla Maroccanska medlemmar af fredsafhandlingeii voro
synnerligen belåtne med sultanens svar. Uti fjerde punkten häraf
ef-tergaf sultanen åt Wijk hälften af sin orättmätiga fordran, på det
Wijk dermed skulle bestrida ej mindre kostnaden för sin resa till
och ifrån Sverige föregående år, än de utgifter han dels redan gjort,
dels ytterligare hade att göra för underhandlingarne. x
De Mohriska herrarne ville tolka denna del af »sultanens svar
sålunda, att hela gåfvan, 20,000 piaster, skulle tillkomma dem, med
undantag af hvad Wijks resor till och ifrån Sverige kostat. Härtill
förklarade Wijk, att ban fruktade sin konungs onåd för de stora
penningsummor hans beskickning kostat; att ban icke medförde
penningar till dessa opåräknade utgifter; att han ej af sultanen er*
hållit de vilkor han önskade, nemligen den årliga afgiften fastställd
till 15,000 piaster, jemte afdrag för de förflutne åren, att han
således icke ansåg sig bunden af sitt löfte, hvilket afsåg endast en
lycklig utgång på ^underhandlingarne, och slutligen, att den efterskänkta
afgiften för de tvenne förflutna åren i sjelfva verket var inbillad,
emedan den för sagde år och intill 1803, då ny traktat afslöts,
rimligtvis ej kunde beräknas till högre belopp än 10,000 piaster
årligen, enligt det under nära 30 år följde bruk, hvilken summa
blef till fullo utbetald med 20,000 piaster. Emellertid skulle Wijk,
vid sitt blifvande afskedsföreträde hos sultanen, begära förklaring
om rätta meningen med de 20,000 piaster, samt huru mycket af
dem skulle tillfalla sultanens embetsmän.
Man invände, att ett sådant steg skulle medföra stora obehag
så väl för Wijk, som för embetsmännen, samt afstyrkte det,
hvarjemte guvernören af Tanger enskildt föreställde Wijk, att sultanens
mening utan tvifvel varit, att Wijk sjelf skulle erhålla del af
gåfvan, för att användas på sätt föreskrifvit var; men att han skulle
skifta med sig åt sultanens höga embetsmän, isynnerhet som de nu
ifrågavarande voro sultanens mest älskade bror, hans kusin och
svåger, hans mycket värderade förre lärare, jemte flere af hans
förnämsta embetsmän, hvilka alla skulle, i fall de ej erhöllo
skänker, blifva Wijks ovänner, och framdeles skada honom och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
