Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 174 —
Så slutade den Danska uppbringningen. Lika lätt bilades ej
misshälligheten med de Amerikanska fristaterne, för hvilka sultanen
låtit, utan krigsförklaring, uppbringa ett fartyg och häkta konsuln.
Amerikanska kommendören Peble, som nu låg å Gibraltars redd
med sin eskader, hvarå befunno sig (lera hundrade Maroccanska
krigsfångar, hade, genom konsulerne i Tanger, underrättat sultanen,
att han, oaktadt allt hvad som inträffat, likväl vore villig att ingå
förlikning, så framt sultanen gåfve fullkomlig säkerhet för
framtiden, och en billig upprättelse för den förolämpning Amerikanska
flaggen nu lidit. Sultanen, som såg hela sin plan upptäckt och
misslyckad, och ej fann annan utväg att återfå fartyg och folk än
att ogilla hvad som skett, förklarade att ofvanberörde åtgärder
blifvit vidtagna emot hans vilja och lät tillsäga konsuln, att anmoda
kommendör Peble att komma till Tanger, der man skulle bevilja
honom allt hvad han billigtvis kunde fordra. Sultanen begaf sig
genast till Tanger, och två dagar derefter inseglade Amerikanska
kommendören med sin eskader af tre fregatter.
Efter ömsesidiga artighets betygelser afslöts ny fred och
vänskapstraktat, hvarigenom hvardera magten återfick hvad densamma
tillhörde; men Amerikanarne behöllo den Tripolitanska fregatten, och
befriades ifrån alla årliga tributer.
Sultan Soliman uppdrog år 1804 åt konsulerne i Tanger, att
inrätta ett slags karantän, för att hindra öfverförande af gula febern
från Gibraltar och Spanien, hvarest denna farsot var ganska häftig.
Detta lyckades äfven, ehuru de rättrogne Mahomedanerne ansågo
det för en galenskap, - att vilja lägga hinder emot det oundvikliga
ödets framgång.
Uti April månad 1804 afreste general-konsul Wijk på permission
till Sverige. Under hans frånvaro uppdrogs konsulats göromålen åt
Wijks handsekreterare A. L. Berg, hvilken, under årets lopp,
nödgades att vid de Mohriska större högtiderne, lika med alla öfriga
konsuler i Tanger, utdela skänker till sultanens embetsmän, ehuru
sådant icke fanns utfäst uti den förra året uppgjorda fredstraktaten.
Under sitt vistande i Stockholm hade general-konsul Wijk
förskaffat sig samma löneförmåner vid konsulatet i Tanger, som dess
företrädare innehaft. Wijk afreste ifrån Stockholm i April 1805,
begaf sig öfver London till Lissabon, der han upphandlade de till
två års afgifter åt sultanen i Marocco erforderliga 40,000 Spanska
piaster, och ankom till Tanger den 6 Juli, hvarest han afbetalte
omnämnde summa och utdelade till embetsmännen på stället
skänker, till ett värde af 431 piaster. För åtskilliga reparationer å
konsulatshuset betaltes 315 piaster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
