Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 191 —
för att tvinga honom att uthändiga något ar sina rikedomar; men
inbyggartie i Scheradi vägrade att utlemna honom, och hade flere
gånger förgäfves begärt nåd för honom. Sultanen utrustade då i
Marocco en krigshär, af omkring 14,000 man, för att intaga den
heliga platsen. Härens hufvudstyrka bestod af invånarne från
landskapet Rahadma, en talrik och emot Scheradis fientligt sinnad
stam; men anfallet aflopp olyckligt för sultanen. Hans trupper
blefvo den 24 Juli tillbakaslagne, och drogo sig i stor oordning
undan mot hufvudstaden. Sultanen sjelf, med större delen af sitt
Neger-garde, var ibland de siste som togo till flykten; men då han
hunnit till ett pass, vid en gren af floden Marocco, hvilken skulle
öfvergås, blef trängseln bland hans trupper så stark, att Scheradis
vunno tid att helt och hållit omringa sultanen och hans fördelning.
Han lät då uppspänna sin stora, gröna parasol, till tecken af sin
värdighet, och genom hvilken hans person var oantastelig. Detta
oaktadt halshögg fienden vid sultanens sida hans svärfar, den
aktningsvärde guvernören Öfver staden Marocco, Sidi Bessitta,
äfvensom dennes broder, hvilka begge ansågos hafva tillstyrkt det af
sultanen tillernade angreppet på helgedomen. Sultanen sjelf
fördes till Scheradis, af hvilka han emottogs med värdighet, erkändes
för sultan, men erhöll likväl några stränga föreställningar öfver sitt
gudlösa uppsåt, att vilja plundra en helgedom; hvilket äfven under
fälttåget af många bland trupperne betraktades såsom ogudaktigt.
Efter några dagars vistande hos Scheradis, följdes Muley
Soliman till staden Maroccos portar. Emellertid hade kringstrykande
band af flyktande Rahadmister böljat plundra i trakten af Marocco,
samt gjorde vägen derifrån till Mogador ganska osäker.
De mest stridiga berättelser om sultanen och hans fälttåg
in-lupo emellertid dagligen till Mogador, från de olika partiernas
anhängare, och beskickningen väntade med otålighet att få infinna sig
hos sultanen, till dess ändteligen den 25 Augusti bref från
sultanen anlände till guvernören i Mogador, hvaraf sändebudet erhöll en
afskrift, så lydande:
«Ära vare Gud, och ingen styrka finnes utom med Gud!»
«Soliman Ben-Muhamed Ben-Abdallah, må Gud förlåta honom.»
«TiIl kaid Muhamed Ben-Abdsadach.»
((Emottag af Svenske sändebudet dess penningar och skänker,
«och behåll allt uti din vård. Må han till dig äfven öfverlemna
«sina papper och bref, och skicka mig dem. Då han fått mitt svar,
«må han inskeppa sig och draga i fred, tills jag kommer till Tanger.
«Farväl. Gifvet sista dagen i månaden Dalkoda el-Harem 1237»
(den 29 Augusti 1822).
«Guds fred, barmhertighet och välsignelse vare med digl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
