Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Bildning av bärg genom förkastningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDNING AV BÄRG GENOM FÖRKASTNINGAR 33
vars ena sida sjunkandet sker, kallas
en förkastningsspricka och själva
företeelsen en förkastning. Fig. 18
föreställer en dylik förkastning.
Förkastningssprickorna ha ofta ett
någorlunda rätlinigt förlopp, men
behöva icke ha det. I följd av
gnidningen utefter förkastningssprickan
uppkommer ’ofta en breccia, en förkastningsbreccia. I
naturen förråder sig en förkastning därigenom, att t. ex.
nedanför en brant urbärgsvägg, som i lyckligaste fall är
klädd med breccia, ligga vågräta siluriska lager eller, för
att taga ett annat exempel, genom att utefter en linje
bärgarter gränsa intill varandra, som på grund av de i
trakten vanliga lagringsförhållandena omöjligt kunna gränsa
intill varandra annat än i följd av en förkastning o. s. v.
Låtom oss taga några exempel från vårt eget land,
såsom t. ex. bildningen av de skånska s. k. åsarna
Söderåsen, Romeleåsen, Linderödsåsen m. fl. Skåne är
genomdraget av ett helt system af i NU—SO gående sprickor,
utefter vilka förkastningar hava ägt rum. Sättningarna
utefter dessa sprickor ha ägt rum vid flera olika tillfällen
och rörelsen har icke heller alltid gått i samma riktning.
Granska vi profilen fig. 19 så se vi i mitten
Romeleåsens urbärg, gneis. I de övre hörnen kvarligger ännu
små partier av kambrisk sandsten. På sidorna om
Romeleåsen däremot anstå, om vi bortse från kvartärformationen,
lager tillhörande kritsystemet och under dessa de s. k.
rät-liaslagren (översta trias och undre jura). Därunder
komma de siluriska lagren och först under dessa — ej
synliga på figuren — samma sandsten som uppe på åsens
kanter. Med kännedom om de ifrågavarande lagrens
mäktighet torde man kunna uppskatta spränghöjden i
Romeleäåsens förkastningar till omkr. 2,000 m. Så mycket
lägre ligger således t. ex. den kambriska sandstenen utanför
Fig. 18. En förkastning.
3. — Verdandis småskrifter. 70.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
