Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdigheter rörande kriget med Ryssland, som börjades 1788 - II. Händelserna i Sverige från krigets begynnelse till slutet af år 1788 - Orsakerna till danska hofvets fiendtlighet mot Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
randet af sista traktaten, som förbinder danska hofvet,
att, vid påfordran, biträda med hjelp till sjös och lands.
De bestämda 12,000 man ville Ryssland nu bruka emot
Sverige på vestra sidan, och, utan afseende på de
orsaker som föranledt svenska konungen till krigets början,
förklarade nu Danmark Sverige för angripare, och
beredde sig till att biträda dess fiende. Konungen, som
ej kunde afvärja detta, sökte då bevisa billigheten och
skyldigheten att danska trupperna öfverfördes till
Ryssland, och ej från eget land anföllo de gränser som på
god tro blifvit lemnade alldeles öppna. Men denna
frestelse var för stor att öfvervinnas af danska hofvet, som
alltid sökt fiska i grumligt vatten, och flera gånger till
Sveriges förfång betjent sig af tillfället; fastän man
måste erkänna, att dess uppförande aldrig tillförne varit så
att lasta som nu, då det under sjelfva vänskapens namn
sökte gifva dödsstynget. Tillförne kom det alltid med
uppenhart våld, utan hemliga stämplingar. — Upphofvet
till allt detta var prinsen af Hessen, som öfvervann den
svaga kronprinsen, hvilken alltid befinnes vara af dens
tanka som sist talat. Danmarks slutförklaring blef
derföre, att man, i stöd af förbindelsen, borde låta sina
hjelptruppar agera när och hvar Ryssland påfordrade;
dock med bibehållande af fullkomlig neutralitet för égen
del. Med detta obehagliga budskap lat svenska
ambassadören affärda kongl. sekreteraren Hallenberg, som just
då var i Köpenhamn närvarande för att samla till sin
under händer hafvande historia om konung Gustaf II
Adolf. Med otrolig skyndsamhet for han till konungen
i Finland, och genast derpå hastade Hans Maj:t till
Sverige, för motande af detta anfall. Straxt efter hans
hitkomst afmarcherade såväl den i Stockholm varande
delen af gardet, som de uti riket hemmavarande
kaval-leri-regementerna, åt Skåne, som då hotades.
Drottningen, som vanligtvis icke befattade sig med
någonting uti stats-affärer, arbetade nu ifrigt påde upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
