Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref - Bref rörande Händelserna i Sverige 1788—1794 - Student-processen i Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion på slats-kontoret, lydande å 500 K:dr.
Allmänheten roade sig emedlertid, att anse hela anfallet (or
allenast ett spratt, som några karlar velat spela vår hjelte.
Herrar officerare, som alltid äro nogräknade, grälade
också öfver herr ’Morman* efterlåtenhet, att icke taga
åtminstone en af de tilltalande för hufvudet; och några
dagar derefter sade löjtnant Hellwik af ridande
artilleriet rent ut till honom, att han ej kunde återskänka
honom sin aktning, förr än han justifierat sig från den
feghet som han då visat. Oaktadt herr Mormans
ur-sägter om hastigheten och surprisen, samt hans
försäkran att eu annan gång icke låta så öfverrumpla sig,
kunde saken likväl intet hjelpas utan att draga på
pliten, hvilket aflopp, såsom det vanligen atlöper, utan
särdeles blods-utgjutelse. Att herr Morman icke finner
behag uti dylika mordiska företag, och såsom äkta filosof
vet att sälta sig öfver sitt stånds fördomar, visade han
redan uti Laudskrona. Herr Du Croix, född fransman,
men svensk officer, då tjenstgörande vid Sprengtportska
regementet i Landskrona, behagade derstädes mana ut
honom; men trogen sin lydnad emot lagen anmiilte herr
Morman saken hos sin frände, öfverste Stjermparre,
regementets då kommenderande chef, hvilken också genast
lät antyda vår hetlefrade fransman arrest. Du Croix
inlade genast om afsked, för att sedan taga sin revange
af chefen; men fick, efter något väntande, i stället ordres
att infinna sig i Stockholm. Emedlertid hade herr
öf-verstens härlsa fordrat en resa för nyttjande af
hälsovat-net vid Runneby brunn, likasom löjtnant Morman
under tiden äfveu hade tjenstfrihet. — Huru många äro
icke vägame till odödligheten; och hvilka besynnerliga
öden förvara icke stundom uti häfderna, till efterverldens
kännedom, de namn, hvilka, utom sådane tillfälligheter,
torde, knappast bekaute i sin egen födelsebygd, för
alltid blifvit begrafne uti den eviga glömska, som höljeF
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
