Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref - Bref rörande Händelserna i Sverige 1788—1794
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
promenerade, »huru heter det, huru säges det» ? — Mot
soldater och gemene var han lika nedlåtande, som han var
hög och stolt emot de stora och förnäma. Då han
som oftast gick kring gatorna i Petersburg, stadnade
han icke sällan, för att i bredd med den aldra
ringaste dricka qwas och äta piroger, en art pastej, som
fortares med linolja. Knekten kallade han alltid »son»,
och hvarje gammal soldat hette af honom »fader».
Outtröttligt vaksam öfver utförandet af sina anstalter, steg
han mer än en gång ur sängen, kastade sig i en släda,
och for direkte till Cherson, utau att någon enda i
hans hus var underrättad om denna tillämnade resa.
Genom hemliga anstalter var likväl allt på sina ställen i
sådan ordning, att han med all beqvämlighet kunde
fortsätta sin färd. — Orsaken till Potemkins fiendskap
emot fält-marskalken grefve Romanzoff var nämnda
fältherres vägran, att afgifva ett ärofullt bevis om
Potemkins krigs-bedrifter, när denne nykläckte gunstling gått
i fält för att göra sig lysande; men, under hela
kampanjen, med sin underhafvande kommendering endast
passerat och repasserat en flod, på ett ställe hvarest ingen
fiende var på flera mil när till finnandes. Ehrenström
berättade äfven, huruledes Romanzoff, af bara afund
uppoffrade den käcke general Weisman. Denne var
alltid så gynnad af lyckan, att soldaten med full
förtröstan trodde sig gå till segren under Weismans anförande.
Att göra slut på detta för fält-marskalkens egenkärlek
sårande beröm, skickade han Weisman, att med en liten
styrka anfalla en så talrik och så placerad fiende, att
han nödvändigt skulle misslyckas. Härvid gjorda
re-monstrationer besvarades med tillsägelse att lyda,
hvarefter Weisman gick åstad, med yttrad spådom att aldrig
komma tillbaka. Turkarne veko väl i början vid blotta
ljudet af Weismans namn; men fattade åter stånd, vid
åsynen af Hans ringa styrka. Affären slutades så, att
generalen och näslan hela korpsen nedgjordes på stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
