Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref - Bref rörande Händelserna i Sverige 1788—1794
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos honom, lika som bos alla andra den tidens lysande
patrioter, hafva varit förnämsta orsaken till hans
motstånd emot konungens företag.
Första missnöjet hos general Sparre märktes i
Götheborg, hvarest han lät jämmerligen prygla en
maga-sins-skrifvare, för det han icke, på generalens blott
muntliga tillsägelse, ville utlemna hvad ej utan skriftlig
anordning borde utgifvas. Denna karl, som blifvit så
misshandlad, hade vänner och anhöriga bland
borger-skapet. Dessa anförde så eftertryckliga besvär Öfver
händelsen, att konungen fann sig föranlåten att gifva
herr generalen en tjenlig föreställning, om icke skrapa.
Sådant blef af grefve Sparre så illa upptaget, att han i
förtreten lemnade Götheborg, hvarifrån han ingalunda
beledsagades af den folkets vördnad, hvarmed han vid
ditkomsten emottogs af stadens invånare. Sådant
framlyste bland annat utaf den i Götheborgs Allehanda
följande året införda sarkasmen »till herr Jan Sparre
på Tosterup».
Det var således för Rayalins skull som grefve
Ekren-svärd lemnade tjensten, och likväl vet jag den som läst
ett bref ifrån nämnde baron till grefven, med yttrande
af lyckönskan till detta steg, och bifogad önskan, att
egna omständigheter måtte tillåta honom (baron Rayalin)
att göra detsamma. Man trodde emedlertid, att denne
herre var ämnad till öfver-befäl vid skärgårds-tlottan
under nästföljande kampanj, hvarföre ofverste-löjtnanten v.
Stedingk sade rent ut till konungen: »att om Rayalin
blir chef, gör man aldrig en hårsmån mer än
hvad man måste, till undvikande af affär med
krigs-fiskailen». Detta påminner om general Kallings
yttrande till general Hamilton under Pomerska kriget:
»Jag har gått i fält för att göra min tjenst,
men intet för att distingera mig», tillika med
Montalemberts anmärkning, om befälhafvarens flathet emot
honom, hvars skyldighet det var att distingera sig. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
