Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. 9 Januari - Tiderna förändras. Av Vera Arnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiderna förändras.
— Av Vera Arnö. —
Det roligaste Ulla och Valle vissle
var att kila ner till mormor, som hade
ett par rum på nedre botten i samma
hus, där barnen bodde, och alt få
höra henne tala om gamla tider.
Mormors minne var inte så bra nu, men
det som hänt, då hon var ung, kom
hon ihåg som om det varit igår.
Mormor var född på landet under lider,
då allt var så otroligt annorlunda mot
nu, och hon tyckte alltid, att hon
hade det så bra och bekvämt i sin lilla
våning i staden, trots alt hon varken
hade sopnedkast eller kylskåp.
En eftermiddag kom Ulla ned och
pustade och stånkade, så att Mormor
måste fråga, vad i alla dar det var fatt.
— Min cykel är sönder, så att jag
har fått- gå både till och från skolan
idag, sa Ulla och försökte verka
alldeles slut.
— Tänk då, sa Mormor. Och så
har du varit tvungen att gå nedför
trapporna också. Det är väl för svårt,
att här inte finns hiss.
— Men Mormor vet väl, att det är
långt till skolan, åtminstone 2V2 kilo-
meter, sade Ulla, som mer än väl
förstod, att Mormor retades med henne.
— Vet du, hur långt jag hade att gå
till skolan varje dag, då jag var så
gammal som du, Ulla?
— Tre kilometer, gissade Ulla.
— En halv mil du. Det blir milen
full fram och tillbaka.
— Ja, men Mormor cyklade väl?
— Det fanns ingen, som hade cykel
på landet på den tiden, och knappt
någon i stån heller för den delen. Vi
fick allt använda apostlahästarna.
Någon enstaka gång, om det var svår
snöstorm, spände far Bläsen för
släden och lät oss få åka till skolan.
—- Kunde ni inte ha tagit bussen
då, undrade Valle, som kommit in
lagom att höra det sista.
— Det fanns inga bussar då, och
inga bilar heller. Jag var 25 år, då
jag första gången åkte bil.
— Tänk ändå, sade Ulla.
— Ja, ni vet faktiskt inte, hur bra
ni har det. En lång och ofta kall väg
fick vi gå, och när vi kom fram, fick
vi turas om att tända brasan i skolsa-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
