Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. 9 Januari - Tiderna förändras. Av Vera Arnö - Dagens bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len, och det var inte alltid så lätt med
ved, som ofta var sur.
— Hade ni inte värmeledning då,
undrade Valle.
— Nej, inte kamin en gång. Vi fick
en sista året jag gick i skolan, och
det må du tro, vi tyckte var fint.
— Se här, skall Mormor få se, vad
jag har gjort i slöjden idag. Valle fick
fram en isdubb, som han stått och
klämt på i fickan hela tiden ivrig att få
visa.
— Så fin då, sade Mormor, är du
så duktig. Hur har du fått den så
jämn?
— Den är svarvad.
— Jaså, svarvad! Kan du det
också? Det påminner mig om gamle
Joel, som hade sin snickarverkstad
strax intill vår skola på landet. Han
var så hjärtans snäll och lät oss gärna
stå och titta på, då han svarvade den
ena fina saken efter den andra, och
ibland hände det, att han svarvade
till en snurra och skänkte oss. Jag
ser honom för mig, när jag vill, hur
han stod där och trampade på sin
svarvstol.
— Trampade han? Valle såg
mäkta förvånad ut.
— Ja visst, för att få svarven att gå
runt. Det vet du väl, att man måste.
— Ja, men varför använde han
inte elektricitet?
— Min lille vän, det fanns ingen
elektricitet i den bygden förrän tjugo
år senare.
— Hur bar ni er åt, då det blev
mörkt då, undrade både Valle och
Ulla.
— Vi hade fotogenlampor inne och
lyktor med stearinljus i, då vi gick
ut.
— Då fanns det väl inga
spårvagnar heller, dom går ju med
elektricitet.
— Nej, men det finns det ju inte på
landet nu heller, men bilar är det
många som har. När jag var barn,
fick man antingen gå eller åka efter
häst. Då gällde det, att vara varmt
klädd på vintern, om man skulle åka
någon längre bit. Man fick ha tröjor
och kappor, damasker och bottiner
och tjocka fällar. Till och med
hästen hade täcke på sig.
— Men var det inte roligt,
Mormor. Tänk att få åka släde efter häst!
— Ja, det var det. Att åka släde
genom skogen en vinterkväll, när
stjärnorna tindrade, och månen lyser fram
mellan grantopparna — något
underbarare finns inte. Det blir aldrig
detsamma med bil. Ljuset från
billyktorna dödar månskenet och
stjärnglansen.
— Men Mormor, Ulla kunde inte
glömma sin trasiga cykel, blev du
inte trött av att gå den långa vägen
till skolan?
— Nej, tvärtom. Det gav god
träning, och all den friska luften, som vi
fick andas in under vägen rensade
lungorna. Vi var friska som
nötkärnor. Jag skulle råda er, att sätta upp
edra cyklar på vinden nu under
vintern. Då skulle ni få se, att både
Tant Influensa och Farbror
Halsfluss skulle få gå edra dörrar förbi
med lång näsa, för att inte tala om
cykelgummit, som det är så ont efter
nu.
Dagens bild.
Det nya årets löfte.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
