Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. 16 Januari - Helgedomen i Jerusalem. Av G. Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helgedomen i Jerusalem.
— Av G. Blomberg. —
I Palestina fanns det på Jesu tid i
städer och större byar
gudstjänstlokaler, där judarna samlades för att på
sabbatsdagen lyssna till lagen och
profeterna, som då förelästes. Vi minns
kanske till exempel berättelsen om,
huru Jesus en sabbatsdag kom in i
synagogan i Nasaret och hur han där
stod upp och föreläste ur profeten
Jesajas bok.
I Palestinas huvudstad —
Jerusalem — fanns emellertid den allra
förnämsta gudstjänstlokalen i hela riket.
Den kallades icke synagoga utan
tempel — Jerusalems tempel. Vid alla
stora högtider — främst då vid påsken
— skulle alla, som så kunde, resa upp
till Jerusalem för att där fira
gudstjänst. Vid påsken kom det årligen
flera millioner judar från inte bara
olika delar av Palestina utan jämväl
från hela världen till Jerusalem. Vi
minns nog alla, hurusom Jesus, då han
var tolv år gammal, för första
gången i sitt liv fick fara till Jerusalem
tillsammans med sina föräldrar för att
där övervara högtiden. Det var en
stor dag i varje judisk gosses liv, då
han första gången fick ge sig iväg till
huvudstaden och till det tempel, som
där fanns.
10
Längs alla vägar, som ledde upp till
Jerusalem, myllrade det vid dessa
högtider av människor, vilka
sjungande och glada vandrade upp mot
huvudstaden. Vilken underbar stund
var det icke, då de från Oljebergets
topp fick syn på helgedomens
tempelplats — en stor och jämn och öppen
plats, vars vita stenbeläggning
återkastade solens skarpa strålar. Det
sken så det gjorde ont i ögonen. Och
ungefär mitt på denna stora plats,
höjde sig själva templet. Det var delat
i tvenne stora rum. Det yttersta
kallades det heliga och det innersta det
allra heligaste. Folket därute på
tempelplatsen kunde inte se in i något av
dessa rum, ty framför ingången till
det heliga hängde ett stort draperi, en
stor vävnad av tyg, som hindrade
någon att se ditin. Endast prästerna fick
gå in där. In i det allra heligaste fick
endast översteprästen träda och det
blott en gång om året.
Folket fick nöja sig med att vandra
ute på den stora öppna tempelplatsen
och lämna fram till prästerna de
offer, som de hade med sig. Dessa
offer utgjordes oftast av duvor eller får,
som slaktades och brändes upp på ett
stort altare, vilket hade sin plats
fram-(Forls. å sid. 15.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
