Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. 16 Januari - Farfars yxa. Av Sture Wahlström - Dagens bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farfars yxa
— Av Sture Wahlström. —
En strålande vacker vinterdag kom
jag för att hälsa på Valter. Jag
träffade honom ute på gårdsplanen, där
han var i full färd med att hämta
upp vatten ur den djupa,
gråstensmu-rade brunnen.
— Hej, sade jag.
— Hej, svarade han. Tänker du
gå ner på isen?
— Ja. Har du lust att följa med?
— Visst, sade han ivrigt. Men du
har ju inte skridskorna med dig.
— Nej, de var inte slipade.
— Nåja, då kan vi slå lake i
stället. Har du varit med om det någon
gång?
Det hade jag inte, och jag frågade
därför nyfiket om hur det gick till.
— Jo, förklarade Valter, när det är
riktigt blank och genomskinlig is, står
laken alldeles uppe under isen, och
om man då smyger sig fram och slår
till med en yxhammare, bedövas
laken och man hinner hugga ett hål och
hämta upp honom. Farfar och jag
var ute en gång förra hösten, och vi
hade med oss fem-sex stora lakar
hem. Vi försöker, tycker du inte?
Naturligtvis ville jag försöka.
Valter gick in i vedboden och hämtade
en bastant klyvyxa.
— Den här blir bra, sade ban.
— Ja, den ser ju kraftig ut. Men
tror du vi törs ta den?
— Visst törs vi det. Farfar har
kluvit ved för flera dar framåt, så han
behöver den inte.
Mera talades inte om saken, och vi
sprang fulla av glad iver och
förväntan ned till Västersjön.
Till en början följde vi södra
stranden, men där var isen alltför
Skrovlig och tjock, varför vi drog oss rakt
över sjön till Norrbystranden, där isen
var tunn och genomskinlig. När vi
sakta hasat oss fram ett femtiotal
meter, fick jag plötsligt se en stor lake
stå alldeles blickstilla i vattnet. Jag
viskade till Valter, att han skulle
komma närmare.
Han kom med yxan i högsta hugg,
och drämde till. Några flisor yrde ur
isen och — laken for sin kos!
— Det gick inte, muttrade Valter.
Jag slog snett.
Något besvikna gick vi vidare.
Ytterligare två lakar fick vi syn på, men
båda gångerna råkade Valter slå snett
med yxhammaren.
— Om jag skulle få försöka i
stället, sade jag.
— Ja — men jag ska försöka en
gång till först, envisades Valter. Går
det inte då heller, så ska du få
försöka.
Jag gick med härpå, och så
fortsatte vi sökandet utefter stranden. När
vi nästan uppgivit hoppet, fick vi så
äntligen syn på en fjärde lake. Denna
gång tog Valter noggrant sikte, innan
han slog till.
Dagens bild.
■ Jesusbarnet i templet.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
