Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. 23 Januari - Hittelönen. Av Ingrid Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hittelönen.
— Av Ingrid Jonsson. —
Handelsboden låg ett
bra stycke från byn.
Liksom skolan, smedjan och
det lilla bageriet låg den
nere vid stationen, och det
var åtminstone tio
minuters väg från Kvarngården.
Pelle och Stina hade
emellertid varit där flera gånger,
så de kände vägen väl och
just nu var de återigen på
väg för att uträtta ett litet
ärende åt mor. Plötsligt
fick Stina syn på något som
låg och blänkte vid
vägkanten.
— Titta, sade hon, vad
kan det vara för något som
ligger där?
— Det måste vi se efter,
sade Pelle.
Stina böjde sig ner och
tog upp föremålet, som visade sig
vara en ring.
— Så vacker den är, sade hon, och
så började hon genast prova den på
alla fingrarna för att se, om den var
lagom, men till och med på tummen
var ringen för stor, förargligt nog.
— Det är nog någon tant, som har
tappat den, sade Pelle.
— Det var väldigt, vad den
blänker, sade Stina, det är synd, att den
inte ska vara lagom.
— Äsch, sade Pelle, en ring är väl
ingenting att ha, det hade varit bättre,
om du hittat en slant, för då kunde vi
ha köpt något gott i handelsboden.
Alldeles utanför träffade de Stig och
Elsa, som just kom därifrån. Stina
visade genaste sitt fina fynd, och
medan de andra stod och beundrade
den guldglänsande ringen, gick Pelle
in i affären för att uträtta ärendet.
Just som han handlat färdigt, kom
frun från bageriaffären vid stationen
än.
Stina lade ringen på disken och neg.
— Säg, jag har väl inte möjligen
tappat någon ring här, frågade hon.
Kan man tänka sig så förargligt, jag
har gått och tappat min guldring.
— Nej, svarade handelsmannen,
inte har jag sett till någon, inte, fast
jag sopat alldeles nyss.
— Usch, så försmädligt, sade hon.
jag har letat utefter hela vägen, men
det är omöjligt, att jag kan hitta den.
— Neej, en sån där liten sak är nog
inte gott att hitta i landsvägsgruset, ska
jag säga. Men är del så, att någon får
syn på den, så får frun den säkert
tillbaka.
— Ja, jag får väl sätta in en liten
annons i tidningen, så dom i så fall
vet, vart den ska lämnas, och så får
jag väl utlova en liten hittelön för
besväret.
Pelle hann inte höra mer. Han
skyndade ut och talade om för de
andra, vad han hört, och då Stina fick
höra. att ringen var av äkta guld, tyck-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
