Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 13. 2 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vet du, lille Kurt, att änglarna
gråter, när människorna är hårda mot
varandra? Ser du, mitt barn, allt vad
man vill att människorna ska göra mot
en själv, det ska man också göra mot
dem.
— Gråter änglarna riktigt?
— Ja, det gör de. Och så gör du
Gud ledsen. När du är så snål, att du
inte ens vill ge bort några nya
leksaker till en gosse, som inga leksaker
har. Gud tycker inte om snåla barn
och snåla människor! Snåla barn får
så tråkigt. Du ska få se, mitt barn,
så glad du kommer att känna dej, när
du givit bort något, som du själv
tyckte var så vackert, att du gärna ville
haft det för egen del.
— Kan änglarna se Kurt då?
— Ja, både Gud och änglarna kan
se allt, som människorna gör... Nå,
går Kurt med mormor nu? Och så
ska du och jag göra Gud glad, och
så ska vi göra några små barn
riktigt glada. Här i huset bor tre små
gossar, som inte är så bortskämda
som du, mitt barn. De har det inte
Med tvekan räckte han hästen och kärran
till den treårige Aron.
så bra som du. Och nu ska vi ta de
här tre små gossarna med oss Och så
ska vi gå till marknaden allesammans.
Kurt blev genast ivrig. Han ville
genast gå med mormor. Han ville, att
både Gud och änglarna och alla små
barn skulle bli glada. Mormor, skulle
hjälpa honom.
Mormor hämtade de små
grannarna, som såg ut som tripp, trapp, trull.
Där kom Aron på tre år, sen kom
Lennart på fyra år och därefter kom
Birger på fem år, och så följdes de åt
till marknaden, som just den dagen
gick av stapeln i staden.
På torget var liv och rörelse.
Trädgårdsmästarna stod bakom sina
färgrika blomsterstånd: bladväxter,
myrtenträd, blommande pelargonior och
knoppande bloddroppar. Där doftade
violetta, skära, vita och röda astrar.
Äldre husmödrar och unga flickoi
kom med korgar på armen och
beskådade varorna. Slaktarna, som stod
bakom sina stånd, var mycket
älskvärda och bugade sig mot damerna,
vände på en fet skinka, lyfte på en
saftig stek och sade:
-— Vad får det vara i dag? Se här t
Vi har finfina varor–-
Mormor höll Kurt i handen, och de
små gossarna trippade bredvid
henne. De stannade framför ett
karamellstånd, där det fanns stora, granna
karameller, vita och skära
sockerkringlor, stora pepparkakor, ja, somliga
karameller var en halv meter långa med
guld och silverpapper. På samma
bord fanns även hemslöjdade saker,
små vita trähästar och små kärror,
som var målade ’med röda rosor och
förgätmigej. Då sa mormor till Kurt:
— Nu ska Kurt välja ut en stor
karamell, en häst och en vagn!
Ja det gjorde Kurt.
— Och nu ska Kurt ge lille Aron
detta. Lille Aron är tre år och har
aldrig haft varken kärra eller nån
häst.
Men Kurt ville själv ha leksakerna,
han hade aldrig fått lära sig att giva
(Forts. sid. 103.)
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
