Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 13. 2 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tuktas en liten snålvarg.
— Av Murzi Ostermann. —
Lille Kurt var ’én bortskämd byting.
Han var enda barnet, och både far
och mor och mostrar och farbröder,
kusiner och sysslingar och
bryllingar, ja, hela släkten skämde bort
honom med mängder av leksaker. Han
ägde faktiskt ett helt magasin av
leksaker — allt vad en liten pojke på fem
år kan önska sig. Men Kurt var inte
glad för det, han var jämt grinig och
ville, att alla skulle pjoska med
honom. Ingenting var roligt. Sådan var
han, när hans mormor, den gemytliga
och hurtiga fru Malm kom på besök.
Hon hade inte sett sitt lilla barnbarn
på flera år och kände sig mycket glad,
när hon efter så lång skilsmässa höll
honom i famn. Kurt var hennes enda
barnbarn. Men fru Malm blev
bekymrad, då hon fick se, hur
bortskämd och bortklemad den lille
gossen var. Hon tänkte: Ska det bli en
riktig karl och en god människa av
honom, så ska det bli ändring här i
stor pojke kom henne till hjälp på sitt
särskilda sätt.
.— Är det något att tjuta för!
Skapa nu inte till dig!
Han reste upp vagnen och
plockade tillbaka kuddarna och det andra.
Han samlade ock upp de sorgliga
resterna av ängeln.
— Du skulle allt haft värre saker
att lipa för! Här har du tio öre till
en ny. Den kan då åtminstone gott
bli lika bra som den där gamla
trasiga klinkdockan.
Så gick han visslande sin väg och
överlämnade Greta åt sina egna
be-drövade tankar.
Greta nådde omsider hem, och nästa
dag blev ängeln ersatt med en ny
docka. Men Greta sörjde. Den var nog
fin och vacker den här nya, men
aldrig hade hon varit en ängel, och
aldrig skulle hon bli det!
huset. Inte ska ett barn skämmas bort
på det här sättet.
Kurts mamma var trött och klen
och orkade inte höra något tjat, sa
hon. Och Kurts pappa var en strängt
upptagen advokat och hade sällan tid
att syssla med sin lille pojke. Hans
barnsköterska Stina var som vax i den
lille bytingens händer.
En dag sa mormor:
— Nå, lille Kurt, har du aldrig
givit bort någon av dina leksaker till
någon liten gosse, som inga leksaker
har?
— Nä, det har jag inte, svarade
han buttert.
— Är det ingen leksak, du tycker
mer om än de andra?
— Nä, det är det inte, muttrade
han.
— Om mormor köper något
vackert till dej på marknaden i dag, vill
du ge det då till någon liten gosse,
som inte har nånting att leka med?
— Nä, det vill jag inte, det vill jag
ha själv, svarade Kurt trotsigt.
Mormor suckade och tog honom
på sitt knä och sa milt:
Dagens bild.
Det olyckliga valet.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
