Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 13. 2 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men titta!
Putte väntar.
Marken är ännu för sval
för liten solhungrig pilt.
I luftig utomhussal
trivs Putte så gott på en filt.
I väntan på sol och på vår
han riktigt underbart mår.
hundar, men ingen passade till det
som hon hade tänkt sig. Längst ner
låg emellertid en tavla med gul ram.
Den glänste och glittrade nästan lika
vackert, som den de hade gömt undan,
och på kortet satt en tant och farbror
intill varandra, precis som mormor
och morfar gjorde. Visserligen hade
tanten gult, lockigt hår, och
farbrodern hade svarta mustascher, så inte
såg de ut som mormor och morfar,
men det tyckte varken Pelle eller Stina,
att det gjorde något, för skulle de vara
riktigt uppriktiga, så måste de
erkänna för sig själva, att de tyckte att den
här tavlan var vackrare.
— Är det riktig guldram. frågade
Pelle affärsmässigt.
Gårdfarihandlaren smålog.
— Det tror jag det, sade han
illmarigt, det är glänsande guld
alltigenom.
Pelle och Stina tittade förtjust på.
sitt fynd. i ’• .
— Då är den väl hemskt dyr, sadtv
Stina.
— Jojomensan, skrattade
gårdfarihandlaren, den kostar pengar den, ska.,
jag säga . . .
— Vi skulle gärna vilja köpa den,
sade Stina, men vi vet inte om vi har
så mycket pengar som farbror vill ha.
Gårdfarihandlaren tittade
forskande på dem.
— Är det inte lika bra, att ni ber
er mamma komma hit och avgöra den
saken, frågade han.
— Nej, sade Pelle och
skakade-energiskt på huvudet, det är vi själva,
som ska köpa den. Vi har pengar i:
våra sparbössor, och Stinas är sönder,
så det går att ruska ut allihop . . .
— Jaså, ja bara för att det är ni, så
ska ni få den för sjuttifem öre. Med’
guldram och allting, var det inte
billigt?
— Jo, sade Pelle, vänta lite,
farbror, så ska vi gå och se efter, om vi
har så mycket. ..
Utan att vänta på svar rusade de in
i sitt rum. Efter en stund kom Pelle
tillbaka, röd och svettig, och lade en
tjugofemöring, två tioöringar och en<
tvåöring på bordet.
— Här är sjuttiofem öre, sade han.
— Nåja, sjuttiofem öre är det ju
inte än, sade gårdfarihandlaren, men
det är inte så långt ifrån.
Just då kom också Stina ut och
ökade till summan med tjugo öre.
-— Räcker det nu, farbror, frågade
hon.
— Ja, nu får ni tavlan, sade
gårdfarihandlaren och räckte dem den
åtrådda tavlan.
Pelle och Stina var väldigt belåtna
över sitt köp, och så fort
gårdfarihandlaren hade gått sin väg, rusade de
in och hängde upp tavlan.
När mor fick se den nya tavlan,
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
