Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 14. 9 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Påskbrevet och sparbössan.
— Av Edla Ljungmark. —
De var många syskon i Anna-Stinas
hem, inte mindre än sju, fyra flickor
och tre pojkar.
Far brukade ha för vana att då det
var någon glädjedag alltid lägga en
extra slant i missionssparbössan, som
stod på hans skrivbord. Och som det
blev gott om glädjedagar, blev det
också mycket pengar i bössan. Varje
födelsedag lade far in så många ören
som han var år, det var extra det
förstås.
Då Anna-Stina såg, att far och mor
lade in pengar vid födelsedagen, så
ville hon egenhändigt göra likadant, och
med varje födelsedag blev det ett öre
mer på varje person, Och som far och
mor räknade varje barn som en stor
gåva av Gud, lades det pengar för
alla småttingarna både på födelsedagar
och namnsdagar. Och allt eftersom
barnen blev stora, så de själva kunde
tänka på sparbössan, kom de och
lade en del av sina små slantar där. Det
var så väldigt roligt, då den lille
negerpojken nickade till med huvudet
och tackade. Av far hade hon fått
lära sig, att alla pengarna
skulle gå till missionen och
att det därför var en gåva
till Jesus. Varje gång
Anna-Stina lade ned en slant
tyckte hon, att hon såg
Jesus framför sig som om han
ville välsigna både givaren
och gåvan.
Ja, det var som sagt
många glädjedagar i
Anna-Stinas hem. Och far och
mor tycktes kunna tacka
för allting. Läste far om
nöden ute i stora vida
världen, så tackade han för allt
gott, han fick åtnjuta med
sin familj, och så kom det
en slant i sparbössan. Till
sist blev den så full av
pengar, så man riktigt fick pressa
ner de slantar man kom med.
V.. , i
Men så en dag kom det ett stort
mörkt moln seglande rakt över
Anna-Stinas lyckliga hem. Ja, det seglade
inte över, för det stannade där. Ja,
den dagen kunde Anna-Stina aldrig
glömma, ty hela familjen fick resa in
till ett stort sjukhus och undersökas.
Och så blev det så, att Rut, Susann och
lille bror Erik blev skickad till
sanatoriet. . ,
Det blev så underligt tyst och tomt
i hemmet efter syskonen och
Anna-Stina blev alldeles förvånad, då far
gick och lade en slant bössan. j
Varje gång Anna-Stina lade ned en slant ty c kl c
hon alt hon såg Jesus.
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
