Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 14. 9 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men titta!
En vårhälsning.
Rune heter han
och var blott fyra år,
då detta foto togs
en dag med tidig vår.
Sju år sen dess har svunnit,
men alltfort Rune går
i traktens söndagsskola
och Barnavännen får.
Den har han läst med glädje
i alla dessa år.
För det ett tack till Rune
från redaktören går.
— Varför lägger far pengar i
sparbössan i dag, sade hon, vi har ju
bara haft ledsamt.
Då for ett ljust leende över faderns
sorgsna ansikte, och så tog han
Anna-Stina i sin famn och sade:
-— Gud är alltid god, min älskling,
och han är med oss både i den mörka
och ljusa dagen.
Efter några månader kom det en
dag från sanatoriet en liten vit kista
prydd med skära rosenkvistar och vita
liljor. Det var lillebror, som vilade
där. Då grät far och mor och
syskonen, och Anna-Stina gräl och tänkle:
I dag lägger inte far och mor någon
slant i bössan, men hon misslog sig.
— Lille bror är hos Gud, sade mor,
han är ett litet bärgat lamm i trygghet
för evigt. Och mor och far tackade
Gad, som tagit hem lille Erik, under
det tårarna droppade från deras ögon.
Så hände det sig en dag, då far var
på besök till sanatoriet, att doktorn
sade:
— Ja, nu är lilla Rut frisk, och
snart får hon komma hem till er igen.
Men hur det går med Susann är svårt
att säga, hon är mycket klen, och
kommer hon någonsin hem mer, så
dröjer det nog mycket länge än.
Det var en fröjdedag utan all
måtta, då Rut kom hem frisk och pigg,
glad och livlig, och då gick det så
ovanligt lätt för Anna-Slina atl lägga
sin allra största slant i sparbössan.
Tänk, om nu Gud ville vara så
innerligt god och låta Susann,
lillasyster, bli frisk också. Det var nu
närmare tre år, som hon fått stanna på
sanatoriet.
— Tror mor och far, att Susann blir
frisk igen, frågade ofta Anna-Stina.
Och far brukade svara:
— För Gud är ingenting omöjligt,
min flicka. Han kan göra vad han
vill. Vi få vara uthålliga och bedja
Gud, att han gör lillasyster frisk.
Anna-Stina bad morgon och kväll
och var hon gick:
— Käre, gode Gud, gör lillasyster
frisk igen och låt henne få komma
hem till oss!
Nu närmade det sig påsken. I
morgon var det påskafton. Barnen hade
plockat björkris, och på kvistarna
syntes små späda gröna blad. Mor
hade köpt påskliljor och stuckit in
bland lövet, det doftade så friskt ock
vårligt.
Just nu kom storebror hem med
posten, han såg så strålande glad ut.
— Du ser glad ut, Ejnar, sade mor,
vad är det?
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
