Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 15. 16 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arne är ordningsvakt.
— Av Ester Molin. —
Klockan ringer. Den efterlängtade
rasten är inne. En ivrig och glad
barnflock störtar ut på gården för att
under lek och stoj eller stillsam
promenad njuta av den korta fristunden.
Arne, som är ordningsvakt för
veckan, kan dock ej få rusa iväg som de
övriga, tv det är en hel del, som han
först måste ordna med. Fönstren
skall öppnas, så att den friska luften
kan genomströmma skolsalen, och så
skall han fylla på friskt vatten i
lärarens karaffin. Detta sistnämnda är
nog det roligaste, tycker Arne, och
när han nu kliver upp för de tre
trappstegen till katedern, föreställer han
sig, att det är han själv, som är
magister och anlägger därför en mycket
högtidlig och värdig uppsyn. Det är
nämligen så, att Arnes hemliga dröm
är den, att en gång få bli lärare. Men
hur skall det kunna bli möjlighet?
Det har han grubblat över många
gånger.
Se, det är detta med pengar, som
det alltid varit så smått om i hans
hem och just nu ser det mörkare ut
än vanligt. Far har varit så sjuklig
och klen en lång tid och har därför
ej kunnat arbeta som vanligt.
Doktorn har också sagt, att om han vill
bli frisk, så måste han vara försiktig
och rädd om sig.
Och stackars mor! Inte kan hon
bidra med så mycket till deras
uppehälle! Barnskaran är stor, sex styc-
Nåväl, vilken stad Jesus än såg och
än pekade på under sitt tal, betyder
mindre. Innebörden av hans ord är
tydliga ändå. Lika naturligt som det
är att en stad, som ligger på ett berg
inte kan döljas, lika naturligt är det,
att det liv en människa lever, då hon
tillhör Jesus, inte kan döljas. Det skall
det ej heller. Tvärtom, det skall lysa
tydligt och klart för alla, så att hela
världen kan se det och prisa Gud.
ken, och av dem är den elvaårige Arne
äldst. Så nog har hon arbete hemma
alltid med att hålla kläder och allt i
ordning samt laga mat åt dem alla.
Men Arne vet nog, hur svårt det är
för henne att få smulorna att räcka
till.
Men vad är nu det? Arne avbryts
i sin tankegång. Det är något blankt,
som ligger där strax under kanten av
brickan, på vilken vattenkaraffen står.
Arne tar magisterns linjal och petar
fram föremålet — en krona! Åh, så
ny och fin den ser ut! 1943 står det
ingraverat. Inte underligt då, att den
är så blank.
En liten stund står pojken där och
titlar beundrande på slanten. Det var
länge sedan han var ägare till en
sådan. Men förr, när far var frisk och
orkade arbeta, kunde nog Arne också
ibland få några ören, när han hade
varit riktigt duktig och hjälpsam.
Men han hade inte nänts köpa gotter
för dem utan ivrigt gömt undan sina
småpengar, tills han fick så mycket,
att han kunde växla in dem, först i
kronor och sedan i högre valörer.
Ah, hur glad var han inte den där
dagen, då han höll en hel femma i
sin hand! Den skulle naturligtvis
sparas, liksom allt som han i
fortsättningen kunde få — sparas för att en
gång bli till hjälp för studierna. Det
kostade ju så mycket att lära sig
något.
Arne suckar lite. Ånej, hans dröm
skulle nog aldrig komma att bli
verklighet! Och sparslanten hade han
måst lämna ifrån sig. Visst sved det
i hjärtat den gången, men han kände
sig ändå lycklig över att kunna
bereda mor denna oväntade hjälp en
dag, då hon inte såg någon utväg att
skaffa mat.
Likt blixten skjuter nu en tanke
genom Arnes huvud. Den här
kronan, inte kommer väl läraren att
sakna den, den låg ju nästan helt gömd
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
