Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 16. 23 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I förlitande på Guds hjälp gick nu
fru Gran med glatt mod till sin
vävstol och började arbeta. Det var en
lång väv, som en fru beställt, och
desto fortare väven var färdig, ju förr
fick fru Gran pengar.
Nu kom Pia, katten, och ville ha
mat. Fru Gran kramade sönder ett
par potatisar och slog litet vatten över
dem.
— Ät nu, Pia, sade hon, i dag har
jag ingenting annat att ge dig. Pia
smakade litet på maten, men han var
dock inte nöjd. Mjölk och bröd skulle
smakat mycket bättre, hon gick till
dörren och ville ut.
— Ja, gå då, sade »matte», är du
inte nöjd, så får du gå och skaffa dig
mat själv, du hittar väl något. »Mjaam,
mjaum», svarade Pia och traskade
med långsamma steg inåt skogen.
— Ja, du Jan, sade fru Gran, och
såg på sin man, som satt och flätade
korgar, det ser allt litet
bekymmersamt ut just nu. Så länge jag kunde
göra vispar gick det lättare att tjäna
några kronor, men nu går det
knappast att skala riset.
— Snart har jag några korgar
färdiga, svarade mannen, och då blir det
en slant för dem.
Fru Gran satt åter i sin vävstol.
Lodets dunk och rasslet av korgspröten
blandades tillsammans, så var det dag
efter dag. Under Grans flitiga händer
skapades den ena präktiga korgen
efter den andra, och i vävstolen ilade
skytteln med trådspolen fram och
tillbaka. Aln efter aln växte väven. Hon
var en skicklig väverska, fru Gran.
och togs flitigt i anspråk. Barnen var
ute och lekte.
Efter en stund sade hon:
— Du Jan, det var en klen frukost,
barnen fick!
— Potatis är också ’mat, svarade
mannen, och jag tyckte de åt rätt
duktigt. Men det är synd om lilla
Hanna, tillade han.
— Vi försöker ju att arbeta, allt
vad i vår förmåga står för att försörja
våra barn och oss själva, och jag har
hört sägas: »Gud hjälper den som
hjälper sig själv», fortsatte Jan. Med
rastlös iver upptog fru Gran åter sitt
arbete.
— Stopp litet, mor, sade mannen.
Jag vet inte, vad det kommer åt Pia.
Hon skriker och jamar så konstigt.
(Forts, å sid. 126.)
Bredvid Pia låg
en död hare.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
