Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 16. 23 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amerikaresan.
— Av Ingrid Jonsson —
Resårbotten, som mor hade ställt ut
på ett par stolar på gården för
väd-ring, hade just blivit en båt, som
skulle avgå till Amerika. Pelle och
Stina hade beslutat att resa till det
stora landet i väster med sitt
mena-geri av vilda djur, och sedan de
tjänat stora säckar med pengar därborta,
skulle de resa hem igen och bygga ett
slott åt far och mor.
När alla var klara och satt på sina
platser, drog kapten Pelle in
landgången, som hade stor likhet med en
vanlig pinnstol, och därefter blåste
han i sin trumpet, så kinderna blev
som ballonger på honom. Det var
signalen till avgång, och det dröjde
inte lång stund, förrän de befann sig
ute på öppna havet, där vågorna
rullade och var stora som hus.
— Tut, tut, tut, tutade kaptenen
energiskt, medan han skickligt styrde
undan för ett större isberg, och just
i det ögonblicket kom två pojkar
gående på vägen.
— Vad är det ni har för er,
frågade de en smula överlägset och kom
fram och ställde sig att betrakta
båten och dess passagerare.
— Vi är på väg till Amerika med
vårat nya menageri, svarade Pelle
stolt.
— Jaha, sade Stina, dom här
djuren är både farliga och vilda, må ni
tro.
— Ha ha ha, skrattade oojkarna
och slog sig för knäna, vem utav dom
är det som är farligast, om man får
fråga? Är det katten, kaninen eller
teddybjörnen?
— Det är visst ingen katt och
kanin och teddybjörn, sade Pelle stött.
Ser ni inte, att det är en vildkatt med
vassa och farliga klor, en farlig tiger
och en hiskeligt stor björn ?
Pojkarna fick sig ett par knuffar, så att
de föll framstupa i gräset.
Det förklarade pojkarna med en
mun, att det kunde de då inte alls se.
och ännu mindre trodde de på det.
när katten Lisa började jama, och
kaninen började krångla sig ur schalen,
som Stina stoppat om honom för att
han skulle hålla sig varm. Inte heller
kunde de upptäcka något vilt eller
farligt hos den lilla lurviga
teddybjörnen eller de små halvblinda
kattungarna, och det talade de om för
Pelle och Stina, som började bli
riktigt arga.
— Vilken larvig lek, sade den ene
pojken.
— Gå med er och stå inte här och
förstör våran lek, skrek Stina och
blev alldeles röd av förtrytelse. Om
ni inte går genast, så ska jag be
katten riva er!
— Äsch, han kan väl inte rivas
något vidare, sade den andre pojken
och flinade. Ilar ni inget farligare att
komma med?
— Jodå, vi har baggen, som står
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
