Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 23. 11 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En riktig gökunge.
— Av Ester Sjöblom. —
Olle var en tänkande pojke. Han
tänkte djupt över allting. Nu var det
angående göken, som lade sina ägg i
andra fåglars bon, han grubblade och
inte fick någon ro. Jämt och ständigt
hade han detta i tankarna. Och
slutligen gick det så långt, att föräldrarna
började fundera på om Olle var
riktigt frisk. Han kanske hade
överansträngt sig i skolan. Det var tur att
sommarferierna nyss börjat.
Men Olle var lika frisk som vem
som helst. Det var bara det, att han
fått en idé. En djärv och högst ovanlig
idé. Om föräldrarna haft en aning om
saken, skulle de säkert trott Olle vara
spritt galen. Men hittills hade han
emellertid inte yppat något. Och de
skulle inte få veta om det heller,
förrän resultatet gjort sin pipande entré i
världen.
Han hade alltid drömt om att få
ha höns och kaniner, men föräldrarna
tyckte, att detta var både besvärligt
och dyrt.
—• Du får nöja dig med duvorna,
svarade de.
Men det där med göken hade nu,
•som sagt, givit honom en idé. När
göken kunde få sina ägg kläckta av
andra, så borde väl också hönsen
kunna få det. Kycklingar kunde ju
dessutom reda sig själva från första
stund. Olle hade nu duvorna, och han
skulle minsann lägga ett ägg under
dem.
över Storåns djupa vatten, då Henrik
gråtande lämnade ön.
Då lille Arvid bars ut till den tysta
graven för att gömmas där, följdes han
av skolbarnen, som bar mörka penséer
fästade på sina kläder. De saknade
sin glade, livlige kamrat, de sörjde
honom.
Men i Arvids grav och över kistan,
som gömde hans kropp, ströddes vita
fång av doftande liljekonvaljer.
Så tiggde han en dag mamma om
ett hönsägg. Det var inte så lätt, som
Olle trott.
— Vad i alla tider skall du med ett
hönsägg, frågade hon.
Slutligen måste han då tala om vad
saken gällde. Mamma skrattade förstås
åt honom och menade, att det säkert
inte skulle lyckas. Men hur det var,
blev hon i alla fall intresserad och gav
honom ett ägg. Han kunde ju alltid få
försöka.
Olle gick nu ut till duvslaget med sin
skatt, tog bort två nylagda ägg för ett
duvpar och lade i stället dit hönsägget.
Sedan satte han sig att vänta. Hur
skulle duvorna ta saken?
Länge behövde han inte vänta.
Hannen, som nu var i tur att ruva, kom
Dagens bild.
Barnaglädje — helig glädje.
Glädjen eder i Herren alltid. Äter vill jag
säga: Glädjen eder!
Gören eder intet bekymmer, utan låten i
allt edra önskningar bliva kunniga inför Gud!
Vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent
är, vad som är älskligt och värt att akta, ja,
allt vad dygd heter och allt som förtjänar att
prisas — länken på allt sådant!
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
