Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 26. 2 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En "varghistoria".
— Av L. H. —
Barnen hade sedan länge planlagt
en skogstur för att plocka björklöv,
sippor och konvaljer. Både Anna och
Inger och Sven och Sivar ville med,
och Sivar måste lova mor att noga
passa lilla syster Elsa, som också
gärna ville komma ut i skogen. Hon var
nu alldeles för liten, tyckte de andra
barnen sins emellan, men om inte Elsa
fick följa med, så fick inte Sivar det
heller, för det var nu hans uppgift i
dag att passa på lillasyster. Alltså blev
Elsa nådigast upptagen i sällskapet,
och hon var så stolt och glad över att
komma med »de stora», som en liten
fyraåring gärna kan vara.
Uppe i skogen satte de sig under ett
träd och började äta av matsäcken. Så
begav de sig på upptäcktsfärd i den
stora vackra lövskogen, där marken
mellan träden var som en mjuk,
sammets-grön matta, invävd med de skönaste
mönster — doftande blommor i alla
färger, varibland konvaljerna med sina
fina vita klockor tog första priset. Åh,
vad här var vackert! Barnen plockade
blommor, och pojkarna klättrade upp
i en hög björk och bröt av dess kvistar
för att ta dem med hem och smycka
stugan. De visste ju, att det inte var
förståndigt att bryta kvistar av de små
träden, ty då kan de stanna i växten
eller tvina bort, och det var ju inte för
att göra skada, barnen i dag begivit sig
till skogs.
Syskonen var så ivriga, att de
fullständigt glömde både tid och plats,
och Sivar glömde också att se efter
Elsa, som i sin iver att plocka
blommor kommit bort från de andra.
Plötsligt upptäckte han, att Elsa var borta.
Han ropade till de andra, och de
ropade i sin tur på Elsa och började leta
över allt i snåren, för det var ju klart,
att hon inte kunde vara så långt borta,
menade de. Men när de letat en lång
stund utan att finna något, blev Sivar
het om öronen. Lilla syster Elsa! Var
var hon? Och han som lovat mor att
noga vaka över henne!
Det fanns ett par källor i skogen,
källor med grön »andmat» över, och
barnen hade lovat mor att hålla sig
långt borta från dem. Tänk om Elsa
fallit i någon av dem och drunknatl
Nej, det skulle de väl ändå inte tro,
den tanken kunde de inte uthärda. Hur
hade nu också Sivar kunnat glömma
sitt löfte, villkoret för att han skulle få
följa med i skogen i dag?
Barnen sprang förvirrade omkring
och ropade Elsas namn i alla
riktningar. För ett ögonblick tyckte de sig
höra någon som snyftade någonstans i
skogen, men bara för en sekund, så
blev allt tyst igen.
Sivar hade inte långt till tårarna.
Och i hans sinne viskade det åter och
åter: Käre Gud, låt mig finna Elsa,
annars blir jag aldrig glad mer. Och mor
— vad skall hon säga? Hon skall kom-
Pd ögonblicket bar det iväg med Varg in
i skogen.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
