Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 28. 16 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var folktomt i väntrummet, och
de behövde inte vänta länge, förrän de
båda två samtidigt blev införda i
mottagningsrummet.
— Är tandvärken så svår, frågade
tandläkaren illmarigt, med en blick på
deras svullna, rödgråtna ansikten.
— Nej, vi har lipat för att vi måste
gå hit, sade Bo.
— Det var det värsta jag har hört,
sade tandläkaren leende. Gråter ni för
att ni måste gå till tandläkaren, det
som är så skojigt.
Medan han pratade, undersökte han
Lisas tänder, där han fann några små
obetydliga hål och så tog han fram
den hemska borren, till Lisas stora
förskräckelse.
— Ställ dig nu här bredvid mig och
titta på hur jag gör, så ska du få se
att det inte är så farligt att gå till
tandläkaren, sade tandläkaren till Bo.
—- Gapa nu riktigt stort, sade han
därefter till Lisa, och Lisa öppnade
genast sitt gap till en liten ynklig
springa.
-— Nej, bättre kan du allt, eller hur,
sade han.
Lisa blundade då och gapade allt
vad hon orkade och Bo, som av iver
nästan själv krupit upp i stolen,
gapade också utan att veta om det, medan
han intresserat tittade på. Så sattes
borren till tanden.
— Aj, skrek Lisa.
— Vad nu, gör det ont, innan vi
ens-har börjat, frågade tandläkaren
undrande.
— Nej, men Bo står och nyper mig
i armen, snyftade Lisa till.
— Det gör jag visst inte! Du bara
narras, skrek Bo förtrytsamt. Han
kunde ju inte veta, att han verkligen
hade nupit Lisa lite grand i sin iver.
— Jo, det gjorde du visst, skrek
Lisa och stampade eftertryckligt med
foten.
Mor och far,’ som satt i väntrummet
och hörde det förskräckliga tjattret
därinne, tittade undrande på
varandra.
— Det är kanske bäst, att du hör
efter, vad det är frågan om, sade far.
Det låter sannerligen, som om
ungarna kommit i luven på varandra
Mor gläntade försiktigt på dörren
och tittade in.
— Uppför de sig inte ordentligt,
frågade hon.
— Jo då, skrattade tandläkaren. Bo
och jag håller just på att laga Lisas
tänder, så vi liar livat värre härinne.
—- Jaså, sade mor och tittade
forskande på barnen, och när hon såg
dem sitta lugna och beskedliga,
stängde hon dörren igen.
— Vad farbror var bussig, som
inte skvallrade, sade Bo förtjust.
— Jaså, vad hade hänt, om jag
hade gjort det då, frågade tandläkaren.
— Då hade vi nog inte fått gå och
äta bakelser efteråt, sade Lisa.
— På det viset, ja då förstår jag ju
att jag räddat er från en förfärlig
olycka, skrattade tandläkaren, som borrat
färdigt och höll på att fylla hålen i
Lisas tänder.
— Jag kan komma hit varenda dag
och hjälpa farbror att laga tänder,
sade Bo beredvilligt.
(Forts, sid, 223.)
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
