Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 28. 16 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maj och russinkakan.
— Av Ester Sjöblom. —
Så fort Maj öppnade dörren fångade
hennes näsa den lockande doften från
köket. Mamma hade nämligen alldeles
nyss tagit ut en nygräddad russinkaka
ur ugnen. Ah!
Oemotståndligt drogs Maj dit. Den
ljuvligt bruna kakan med de svarta
russinen gjorde henne så hungrig så.
— Ah mamma, får jag en bit, sade
hon.
— Nej, inte nu. Du får snart
middag.
Därmed gick mamma ut, och Maj
blev följaktligen ensam med den goda
kakan. Hon petade litet i kanten, där
några lösa smulor låg. Mums
fili-mums! Men russinen lockade nästan
mest.
Visst var det orätt, men ett enda
litet russin kunde hon väl peta bort
och smaka litet på — det där som
hängde nästan ute. Inte skulle
mamma märka det.
Ja, så gick det som det gick. När
Maj äntligen började ta sitt förnuft till
fånga, gapade fula hål över halva
kakan. Och i vart och ett av dessa hade
förstås suttit ett litet russin. Så nu
hade då Maj ställt till det trevligt för sig.
Hur i alla tider skulle hon nu kunna
skyla över sitt verk?
Just då flaxade en skrattande
skata till utanför fönstret, och en idé for
som en blixt genom Majs huvud.
Skatan — ja, det var inte dumt. Hon
behövde bara öppna fönstret.
Detta var gjort i ett huj, och sedan
försvann Maj ur köket. Hon började
i stället ivrigt läsa sina läxor i
rummet bredvid. Men någon riktig fart
på läsandet ville det dock inte bli, ty
hon satt ju samtidigt i sådan spänning
för vad som skulle hända, när
mamma kom tillbaka. Vad skulle hon
säga? Och nu hördes de välkända
stegen.
— Schas på dej din usla skata,
kom det från köket.
Maj kunde inte styra sig längre,
utan rusade ut lagom för att se
mamma stänga fönstret. Med den mest
oskyldiga min i världen frågade hon:
— Vad var det, mamma?
— Skatan har ju förstört halva
kakan, som jag gjort mig sådant
besvär med, och du — varför öppnade
du fönstret?
Maj såg litet undrande ut, men bara
för ett ögonblick. Så kom det rappt:
— För att kakan skulle svalna
fortare.
Mamma blidkades genast.
— Ja, det kunde ju för all del vara
en riktig tanke. Bara inte skatan hade
varit. Men vi får väl lov att be pappa
skjuta den.
Skjuta skatan . .. ! Det var
sannerligen en oväntad följd av Majs brott.
Skatan som glatt henne så många
gånger. Som hon pysslat om på alla
sätt, givit brödsmulor och
köttslam-sor. Och nu skulle den skjutas för
Majs skull. Samvetet började gnaga.
Men hon måste stå fast, ty tänk vad
mamma skulle bli ond, om hon fick
veta sanningen. Och vad pojkarna
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
