Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 30. 30 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samvetsprovet.
— Av Birgitta. —
Det var soligt väder och det var
oerhört varmt att ligga därute i de långa
fårorna och rensa rovor. Nils och
Lasse hade träffat farbror Persson
nere vid sjöstranden, och denne hade
gått fram till pojkarna och frågat, om
det var någon av dem, som ville
hjälpa honom med att gallra. Han hade
inte någon möjlighet att klara av det
arbetet, ty själv hade han så mycket
annat att sköta om, och någon
ytterligare extra hjälp, än den han fått tag
i till viktigare sysslor, kunde han inte
påräkna att få.
Nils hade varit den förste, som rest
sig. Han var minst i högen, endast
åtta år på nacken.
— Jag kan försöka.
— Ja, du skall få sjuttiofem öre
raden.
— Tack.
— Är det ingen mer?
Det var tyst en stund i pojkhögen,
men så reste sig en fräknig pojke.
Det var Lasse.
— Äjo, nog kan jag göra några
rader.
— Det var bra. Kan ni börja i
morgon?
— Jo, ja.
Så hade Nils och Lasse börjat. Nils
var och hälsade på sin gamla mormor,
som levde fram sina dagar i sin lilla
stuga, och hon behövde inte hjälp av
honom hela dagarna. Varifrån Lasse
kom eller vad han egentligen gjorde
här på landet, det hade aldrig Nils
tagit reda på. Den dagen, som farbror
Persson kommit ner till sjöstranden,
hade Nils av en tillfällighet suttit
bland pojkarna, som liksom han tänkt
taga sig ett dopp.
Nils kom tidigt. Hans mormor hade
väckt honom, så han låg redan i en
fåra och gallrade, då äntligen Lasse
behagade visa sig. Han gned sig i
ögonen, lade sig på knä och såg på, då
farbror Persson visade, hur han skulle
jjöra.
— När det blir frukosttid, så är ni
välkomna in till mor. Själv skall jag i
ett ärende in till staden, men jag
kommer framemot kvällen. Då hoppas jag,
att ni hunnit åtskilliga rader var.
Så gick han, och Nils och Lasse blev
ensamma. Nils gallrade med väldig
iver, och vid frukosttiden hade han
två rader klara. Lasse låg något över
hälften i den första.
— Det var inget att ha, sade han,
då de gick i sällskap in.
— Å, sämre kunde det väl vara.
Solen är litet besvärlig, men är man
flitig, så kan man tjäna sig rätt mycket.
— Asch!
Maten var god, och fru Persson var
en mycket trevlig matmor. Hon hade
dukat fram både ägg och gröt, och de
var riktigt belåtna, när de gick ut till
arbetet igen.
Det blev eftermiddag, och så kom
farbror Persson bort emot fältet.
— Här har ni var sin stolpe. Sätt
ner den, där ni slutar på kvällen, så
kan ni själva hålla reda på antalet
rader, som ni gjort klara. Jag har
ritat dit ett N och ett L på stolparna.
Nisse tog sin och tryckte ner den.
Likaså gjorde Lasse.
— Jaha, det var bra gjort av er.
Välkomna i morgon.
— Tack.
I tre hela dagar höll pojkarna på.
Varje morgon tyckte Nisse, att det var
någonting konstigt med hans stolpe.
Den var flyttad. Men av vem?
Lasse hade varit där före honom
båda rnornarna, och den tredje
morgonen, vände Lasse sig om i fåran
och ropade:
— Du måste opp med solen, om du
skall hinna nått.
Nils sade ingenting utan lade sig
ner, där stolpen stod och började
gallra. Han hade kvällen innan räknat ut,
att han nu hunnit med hela tio rader,
vilket skulle ge honom en inkomst av
sju kronor och femtio öre, men när
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
