Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 30. 30 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag kan hoppa, sade Nisse.
han den här morgonen kom till fältet
stod stolpen fel, och när han räknade,
hade han bara tjänat sex kronor. Det
var två rader mindre således.
På lördagseftermiddagen, kom
farbror Persson ut till dem och frågade,
om de inte skulle följa med ner till
sjön och ta ett dopp. Solen hade ju
varit uppe hela dagen, och han kände
sig själv i behov av litet svalka.
— Jodå.
Alla tre gjorde sällskap ner till sjön.
— Vi tar båten. Vi ror ut till
udden, det är liksom bättre där.
— Ja.
Farbror Persson satte sig vid årorna
och rodde ut. Han pratade inte med
dem, förrän de kommit nästan fram
till udden. Då lade han upp årorna,
tittade ner i det svarta vattnet.
— Jaha, här är det väldigt djupt,
men ni kan väl simma båda två?
— Jadå. Det är ju inte långt till
land. Bara fem meter eller så, sade
Lasse en aning kavat.
— Det är nog inte mer än så. Men
innan ni hoppar i, så vill jag prata
med er ett litet slag. Hur många rader
har du gjort nu Lasse?
— Tja, ja, tja, fjorton, tror jag.
— Och du Nisse?
— Sexton.
— Jaså. Sexton och fjorton det blir
trettio rader, men jag räknade dem i
dag och fann inte, att det var mer än
tjugoåtta rader. Hur kan det förhålla
sig? Är det något fel — jag menar är
det någon som fuskar av er på något
sätt.
Nisse blickade upp på farbror
Persson, men han sade inte ett ord.
Innerst inne visste han, att Lasse måste
ha fuskat med stolpen.
Lasse teg och tittade ner i vattnet.
— Jaså, jaha. Antingen blir det jag,
som blir lurad på ett par rader eller
också .. ..ja, det ordnar väl ut sig. Nu
är det nämligen så, förstår ni pojkar,
att min gamla mor sade alltid, att här
ute bodde Näcken. Ni vet, den där
mannen, som spelar fiol i tysta
kvällar, men han tar visst hand om
pojkar, som inte varit riktigt ärliga. Nu
skall vi hoppa i en efter en, så får vi
se, om vi varit riktigt ärliga mot
varandra. Vem av er vill hoppa först.
Det blev tyst en stund. Lasse ryste
till och såg ner i vattnet. Han lutade
sig inåt båten, ty han tyckte sig redan
ha sett någon därnere, men i själva
verket var det hans eget ansikte, som
skymtat till i spegelbilden.
— Jag kan hoppa, sade Nisse och
reste sig.
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
