Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 32. 13 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tack, men farbror Johan
förstår, att, att jag skall vidare.
—- Ånej, så bråttom har du inte. En
sådan där slidkniv, som indianerna
har, intresserar dej väl? Du hinner
lämna de där tidningarna ändå. Det
här tar inte en halv timme. Kom!
Erik vägde.
— Kom nu.
Farbror Johan tog honom i armen,
och så följdes de åt upp mot den lilla
stugan. Mor Lena
stod och skuggade
med handen över
ögonen.
— O, gode Gud,
gode Gud, viskade
hon, och ögonen
började glänsa och
några tårar rann nerför
kinderna. Johan höll
henne snart i sin
stora, vida famn, och
Erik stod intill och
— skämdes. Det var
någonting, som inte
var riktigt med hans
hjärta.
När de två klappat
om varandra, vände
mor Lena sig till
Erik.
— Han kom själv,
ser du.
— Ja du, mor,
sade Johan, jag har
inte kunnat få iväg
något brev. Första
tiden låg jag på lasarett för en
elakartad åkomma. När jag blev utskriven
därifrån, var spärrarna fullständiga.
Det var inte lönt att försöka få iväg
några rader, ty det hade tagit så lång
tid, innan de kommit hem. Man gick
istället och passade på lejdbåtarna
för att få kunna följa med en av
dem. Och så gick Balia och jag följde
med.
— Jaså, då har inte farbror Johan
kunnat skriva några brev, sade Erik
liksom för sig själv.
— Nej, varför är du så fundersam.
Han skyndade sig fort och lade ned tidningen pd trappan.
och breven, och sedan skyndade han
sig hem. Nere i verkstadsboden, som
han hade både till lekstuga och till
arbetsrum, låste han upp ett litet skåp,
stack in handen och flyttade undan
några böcker och drog fram ett litet
kuvert. Det var grönt och vackert och
bar stora röda stämplar på hela
framsidan.
Eriks hjärta bultade. Hans kinder
glödde. Nu just nu, kunde han inte
fatta, att han varit så feg. Hur kunde
han låta bli att lämna fram det här
brevet till tant Lena? Han förstod in-
253
Det torde du väl veta bäst. Du bär ju
ut posten?
— Javisst. Jaja.
— Men nu skall jag titta på
innehållet i väskan.
—- Men kunde jag inte få komma
tillbaka om en stund och hämta den,
sade Erik litet förläget.
— Jovisst.
Erik tog adjö och satte sig på
cykeln. Han delade fort ut tidningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
