Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 34. 27 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu börjar vi igen.
— Av J. S. —
Albert var bara nio år gammal, men
han kände sig som en riktig karl. Han
hade nyss på posten fått ett brevkort
egenhändigt adresserat till honom
själv. Det tyckte han var stiligt. På
brevkortet stod det följande:
»Nu börjar vi igen. Du är
hjärtligt välkommen till söndagsskolan
nästa söndag i vanlig tid. Jag
hoppas få se dig på din plats i
klassen.
Hjärtliga hälsningar!
Erik Svensson.»
Erik Svensson var klassens lärare.
En klämmig sådan, tyckte Albert, och
naturligtvis skulle han infinna sig på
söndagen.
Detta brevkort fick Albert och sitt
goda beslut fattade han på fredagen.
På söndagsmorgonen gällde det att
förverkliga beslutet. Det var lättare
sagt än gjort. När Albert kisade ut
genom fönstret den morgonen, såg han
sensommarsolen lysa så vackert. Hela
naturen var så inbjudande. Det riktigt
lockade och drog till utflykt i det fria.
Alberts mor, som mycket väl förstod
sin pojke, såg hans betänksamma min
och tittade förstulet på honom. Han i
sin tur uppmärksammade hennes
blick och förstod hennes tankar utan
ord. När hon, sedan han druckit sin
morgonchoklad, frågade, hur han
skulle göra, svarade han genast:
— Det är klart, att jag går till
söndagsskolan.
Albert gick också till söndagsskolan,
och det ångrade han inte. Visserligen
var det inte så många där. Det var ju
första gången efter sommarferierna,
men lärarna hade anordnat en
verkligt trevlig söndagsskolstund för dem
som kommit. Och så lystes det ut en
tävlan för terminen. Den innebar, att
de flitigaste eleverna skulle få en
trevlig premie vid årets slut. De som var
med nu hade alltså de största
chanserna att vinna. Albert beslöt sig genast
för att inte utebli en enda söndag, om
han fick vara frisk. Detta beslut fick
ett så underligt och intressant eko i
föreståndarens avslutningsord.
— Jag hoppas, att ni alla i dag
samlade kommer överens om att besöka
söndagsskolan alla söndagar i höst.
Det har man nytta av inte bara med
tanke på tävlingsresultatet utan också
på grund av undervisningen. Man
hinner med att lära sig något då.
— Och nu önskar jag, tillade
föreståndaren, att ni försöker påverka
edra kamrater att bli flitiga
söndagsskol-besökare.
Albert fick genast tillfälle att göra
detta, när han kom hem. Han mötte
nämligen två jämnåriga lekkamrater.
Den ene av dem hade gått i
söndagsskola förut. Den andre hade aldrig
varit med. Mellan de tre pojkarna
utspann sig ett litet samtal. Albert
berättade, vad de haft för sig i
söndagsskolan och vädjade till kamraterna att
följa med honom nästa söndag. Dessa
gjorde vissa invändningar till en
början, men slutligen lyckades Albert
övertyga dem.
Albert hade börjat sin söndagsskola
riktigt. Själv blev han en flitig elev och
därtill en god värvare. På tvenne
punkter uppträdde han som sådan.
Dels värvade han nya elever till
söndagsskolan, och dels vidtalade han
förutvarande att besöka
söndagsskolan flitigt.
Hur gör du? Har du skaffat
söndagsskolan någon ny elev ännu och
har du påverkat dina tidigare
kamrater i söndagsskolan att börja den igen?
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
