Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 41. 15 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
€
air
na resa
J/oharn O&LLreriAz.
(Forts. fr. föreg nr.)
Medan den blinde sjöng sin sång
och alla passagerarna lyssnade,
passade de två minsta barnen, som nyss
kommit in i kupén, att göra sig
hemmastadda. Modern lyssnade till
sången och märkte inte, att lillminsten
kröp under bänken och började
undersöka terrängen. Den tjocke herrns
långa skosnören intresserade honom,
och genast började han lösa upp
knutar och lyckor. Herrn kände, att
någonting krafsade på hans fot och
sparkade till. Det träffade så
olyckligt, att han först sparkade pojken i
huvudet, och sedan for skon av
foten och flög som en kula under en
bänk långt borta.
— Aj, skrek herrn till, vad tog
skon vägen?
Medpassagerarna försökte leta rätt
på den förflugna skon, men
mellan-pojken var kvickast. Han dök in
under bänken och välte i samma stund
omkull en väska, som slog ned på den
tjocke herrns skolösa fot med en
smäll.
Nu skrek herrn ännu värre än nyss.
Under tiden hade lillminsten
hunnit krypa så långt bort, att ingen
visste var han fanns. Modern for
omkring i kupén och letade efter honom
och ropade ideligen pojkens namn:
— Anders! Anders!
— Låt mig hjälpa er leta fram
honom, utropade nu Lasse och
skyndade dit.
Mellanpojken kom fram med skon
och nu upptäcktes det, att skosnöret
var försvunnet ur skon.
— Tog du skosnöret, frågade skons
ägare argt.
— Nej, svarade pojken. Det var
nog hunden.
Man tittade under bänken, och
mycket riktigt låg det en hund där,
och han tuggade ivrigt på någonting.
— Vem äger hunden, frågade den
tjocka herrn häftigt, men ingen
svarade på frågan.
Lasse åtog sig att återtaga
skosnöret och kröp in under bänken till
hunden. Men denne morrade ilsket
och visade ingen lust att lämna ifrån
sig sitt byte. Lasse tvekade.
•— Nå, kommer du fram med
skosnöret, skrek herrn argt.
—- Kom fram, Lasse, viskade
Frideborg. Blanda dig inte i det där!
— Vänta, jag skall narra hunden
att släppa skosnöret, svarade Lasse
och försökte tala goda ord med
djuret.
— Tog du skosnöret?
325»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
