Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 45. 12 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jassa
air
pa resa
JohnsL
(Forts. fr. föreg, nr.)
— Det har du alldeles rätt i,
instämde Frideborg.
— Är det långt kvar på din resa,
frågade Frideborg och lutade sig
tillbaka på bänken för att vila sig litet
efter mjölken och bullarna.
— Jag tror det är två timmar,
svarade Lasse. Min mormor möter vid
stationen. Hur långt ska du resa?
— Till samma stad som du.
— Åh, då måste vi träffas någon
gång. Kanske kan vi göra återresan
på samma tåg.
— Det skulle verkligen bli riktigt
roligt, medgav Frideborg. Men då
ska vi akta oss för att stiga av tåget.
Frun betalade nu kalaset, och så
återvände de allesammans till sina
förra platser. Men där hade en viss
förändring inträtt, sedan de lämnade
kupén, ty en sjöman med sin stora
säck och ett par väskor hade
ockuperat platserna.
— Åh, jaså, det var era kojer de
här, sade han godmodigt. Då får jag
söka mig en ny plats att kasta ankar.
Vad sägs om bagagehyllan ovanför
er?
— Farbror ramlar ner,
förutspådde Lasse.
— Farbror, upprepade sjömannen
och tittade stort på Lasse. Ser jag ut
som en gammal farbror? Nej du,
kalla du mig för Wille, för det heter jag.
Och värre gungning än det här har
jag minnsann prövat. Jag ramlar inte
ner.
Han plockade skyndsamt ned
väskorna från hyllan och satte dem på
golvet. Därpå kiev han vigt som en
ekorre upp på bänkens ryggstöd,
fattade tag i hyllkanten och svingade sig
upp. Ena benet slant och han var
nära att halka ned igen, men Lasse
fattade tag i den svängande foten och
skjutsade upp den.
— Tack för hjälpen, sade Wille
och tittade ned från sin upphöjda
plats. Om jag nu tar mig en tupplur,
så bli inte rädd för timmerstockarna
jag drar.
Han lade sig ned på hyllan,
makade sin röck under huvudet och grep
tag i en påse, som han tagit med sig
upp. Han hade den tydligen fylld med
Ena benet slant och han var nära att halka.
357»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
