Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 45. 12 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustafsfors och Böns Missionsförsamlings söndagsskola
hälsar alla Barnavännens läsare. Vi bor, där sjöarna
Lelången och Västersilen möts i Dalsland, och tycker vi har
ett vackert fosterland, som vi beder Gud bevara.
något gott, ty han började snaska och
äta av hjärtans lust.
— Tro, om vi våga sätta oss under
undrade Frideborg bävande.
— Jo då, trodde Lasse. Han
ramlar inte ner så länge han ligger stilla.
Så småningom tystnade prasslandet
i papperskorgen. Wille hade tydligen
somnat ifrån godsakerna. Frun med
de tre barnen, Lasse och Frideborg
satte sig tillrätta på bänken under
sjömannen, men de hade inte suttit där
mer än en minut, när någonting
fuktigt föll ned på Lasse och hamnade
mellan skjortlinningen och halsen.
Han skrek till av förskräckelse.
— Vad är det? Ett djur, det är
blött. ..
— Ett djur, upprepade Frideborg
misstroget. Varifrån skulle det djuret
dimpa ner?
— Känn efter vad det är, fort,
jämrade sig Lasse.
Frideborg stack handen innanför
hans skjortlinning och hittade efter
en stunds letande ett runt föremål.
Hon höll upp det inför de andras
häpna blickar.
— Ett körsbär!
— Bigarrå, sade frun. Varifrån
damp det ned?
— Det kunde man inte förstå.
Möjligen hade sjömannen haft det med
sig.
Frideborg åt upp bäret och slickade
sig efteråt begärligt om munnen.
— Det var sannerligen gott, sade
hon förtjust, om det bara . . .
Ett nytt körsbär föll ned på
hennes klänning.
— En till, ropade hon glatt och ål
också upp detta.
Nu började det ena bäret efter del
andra falla ned över dem, och det
blev allmän jakt efter de fallande
frukterna.
— Påsen har gått sönder för
sjömannen, och nu trillar alla
bigarråerna ur, utbrast Lasse. Vi måste väcka
Wille och tala om det för honom.
(Forts, nästa nr.)
358»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
