Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 46. 19 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fassz
air
pa resa
Johan
(Forts. fr. föreg, nr.)
Man ropade, man hojtade, man
visslade, men Wille snarkade lika
gott för det. Lasse sträckte sig upp
och ruskade honom i axeln, men
sjömannen bara grymtade ett slag och
fortsatte att sova. Bigarråerna
fortsatte också att falla i en strid ström.
Lasse, Frideborg och de tre andra
barnen åt allt vad de orkade.
— Vilken finfin efterrätt, utbrast
Frideborg. Men är det rätt av oss att
äta upp dem allesammans?
— Ät ni bara, hojtade Wille
uppifrån.
Han hade plötsligt vaknat och sett
vad som stod på.
— Tackar så mycket, svarade
Lasse och bockade sig hövligt.
— Här har du vad som är kvar,
sade sjömannen och langade ned den
trasiga bigarrå-påsen.
Det dröjde inte många minuter,
innan den var tömd och tom.
— Nu ska jag alla fall gå och titta
efter min bok, sade Lasse.
— Vad heter den, frågade
Frideborg nyfiket.
— Du ska få se!
Men Lasse fann snart, att boken
fortfarande var upptagen, nu av en
äldre dam, som såg så sträng ut, att
Lasse inte vågade störa henne.
— Säg, att det är din bok, viskade
Frideborg och stötte honom i sidan.
— Nej, nej, låt henne läsa i fred,
viskade han tillbaka. Det är ohövligt
att störa henne. Hon kanske tycker
det är trevligt att läsa.
Hm, fnös Frideborg. Jag skulle
också gärna vilja se boken.
Du skall få läsa den, så fort jag
får den tillbaka, lovade Lasse.
Du får den aldrig tillbaka,
menade Frideborg. Det blir någon som
tar den med sig.
Neej då, jag får den nog
tillbaka, vidhöll Lasse.
Du tror visst alla människor om
gott?
Varför inte? Mamma säger, att
det är det bästa jag kan göra, för då
vill ingen bedraga mig.
— Nu har Lillminsten kommit bort
igen, utropade frun. Hjälp mig att
leta rätt på honom!
De letade igenom hela tåget utan
att hitta Lillminsten. Och de skulle
väl aldrig fått fatt på honom, om inte
musikanterna kommit in i just deras
De stämde upp en livlig marsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
