Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 47. 26 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små bärnàfötter hitta hem? Och nog
förstår hon, att det är fråga om det
mörker, som lockar barnen längre och
längre från den rätta vägen, från Guds
väg.
Det knackar på dörren. En av
grannarna kommer in för att språka bort
en stund. Man har inte råd att
tända lampan, förrän det blivit alldeles
mörkt. Och moster Forslund
överraskar sig med att börja berätta om
solstrålen och rösten och skymningen och
alltsammans. Här och där utmed
gatan öppnas dörren till hemmen, och
mor ropar in barnen: Kom in, innan
det blir alldeles mörkt. -— Ja, visst,
det är ju det de ville så gärna, de båda
vännerna, ropa barnen hem till Guds
fadersvård, innan det blev försent.
— Hur ser lutfisken ut att bli,
frågar den besökande. Moster Forslund
lutar i år både åt sig själv och några
grannar.
—- Den blir nog bra, svarar hon
tankspritt. Det blir visst så mycket, att
vi får äta lutfisk åtminstone till
kyn-delsmässa. -— Åh, nu har jag det,
ropar hon till. Vi ska locka hit pojkarna
och flickorna utmed den här gatan på
julafton och bjuda dem på lutfisk och
gröt och ljus och julsång och
julberättelsen, och sen ska vi ha dem att
lova komina varje söndag till
söndagsskola.
— Söndagsskola, var har du fått det
från?
—- Det har de i Stockholm och på
flera andra platser, och då går det väl
här också. Och går det, då skall jag
stryka under julafton J85A, det är i
dag det, i min almanacka och fira den
varje år, så länge jag lever.
Skinande rent är köket på julafton,
när barnen kommer, och mest likt en
insjö, då de gått och all snön smält.
Barnavännen
Ansvarig utgivare: John Sjögren.
Red :s och Exp:s adress: Tegnérgatan 8,
Stockholm Va
Men det går så lätt att torka av
golvet, nu när alla barnen lovat komma
åter varje söndag, fast de inte vet, vad
en söndagsskola är för något. Att det
inte är lutfisk och gröt, har de fått
veta. Moster Forslund väntar lika
mycket som de efter första söndagen i
januari. Den dagen kommer också
pojkarna och flickorna, och de fortsätter
att gå i söndagsskolan.
Ären går och söndagsskolan växer,
men köket växer inte. Efter tre år är
det alldeles för litet. Då är ett
missionshus färdigt att ta emot
söndagsskolan. Där känner den sig som en
pojke med för stor röck att växa i.
Det gäller att raska på. Det gör
också söndagsskolan, och en dag måste
den ha ny lokal. I rätt tid står ett
väldigt stort och mycket fint kyrkokapell
färdigt att låta barnskaran tåga in.
Det heter Betlehemskapellet och längre
fram får det namnet Betlehemskyrkan.
Mitt i den stora staden Gävle ligger
den vackra kyrkan. Där växer
söndagsskolan hastigt och har ett år 1,400
elever och en lång rad
söndagsskollärare.
När söndagsskolan den där
söndagen för 60 år sedan tågar in i kyrkan,
följer far och mor med. De gick en
gång i moster Forslunds söndagsskola
och tycker allt är precis som en dröm.
Det tycker också moster Forslund,
som måste vara med, fast hon inte
längre är söndagsskollärare. Hon är
så glad, att där hon sitter i bänken,
beslutar hon sig för att ge hela sin
stuga till den kyrka, som tar emot
hennes söndagsskola så här.
Och en dag, då hon sitter vid sitt
bord och skriver gåvobrevet, letar sig
en tindrande, lekande och munter
solstråle in genom fönstret och hoppar
upp och ned på papperet. Moster
Forslund ser på den som en gammal
bekant. Hon minns så väl den dagen för
många, många år sedan, då en
glittrande solstråle lyste över orden:
Bereden väg för Herren i öknen, banen
på hedmarken en jämn väg för vår
Gud.
370»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
