Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 47. 26 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett nytt Kina-brev.
C. I. M., Kweiyang, Kweichow
den 24/7 1944.
Kära söndagsskolbarn!
Det är längesedan jag skrev till er.
Ni har väl inte alldeles glömt bort
mig?
Det ledsamma hände, att vi inte
kunde stanna kvar i Changsha, där vi
bott i flera månader. Fienderna kom
så nära, att vi måste skynda oss
undan, om det ej skulle bli för sent. Hela
staden flydde, så ni kan tänka er, att
det var en röra, för Changsha är ingen
småstad heller. Vi kom i alla fall
lyckligt undan. Båten vi köpt biljett till
gick i förskräckelsen ifrån oss långt
före den rätta tiden, och eftersom vi
inte kunde få en annan, måste vi
vandra ett bra stycke. Varmt var det, och
när det är varmt i Kina, så är det
riktigt varmt, så där att man tycker, att
det inte går att härda ut fem minuter
till. Sedan fick vi tag på en båt. Det
var motvind och motström. De två
båtmännen gick i land och drog båten
med ett rep, som var fäst uppe i
masten. Hustrun till den yngre mannen
styrde. Men sakta gick det, för båten
var tung, och strömmen ibland stark.
Efter båtresan for vi på tåg. Det
var ett tåg, må ni tro! När tusentals
människor flyr på en gång, och alla
vill ha med sig så mycket som möjligt
av saker och alla försöker komma med
samma tåg, är det inte så lätt att
komma på och få plats. Jag hörde, hur
det krasade, när folk i trängseln klev
i söndertrampat porslin. Både farbror
Richard och jag fick skråmor, men
med kom vi. När vi väl fått plats, drog
vi in genom fönstret en norsk familj
med fyra barn, det äldsta var fem år.
De var glada och tacksamma, ty de
hade aldrig kommit med på annat sätt.
Fadern var så trött efter allt han varit
med om, att han stod och svimmade
och föll rakt över oss andra, men bar-
nen var pigga som mörtar och tyckte,
att det var en förunderlig resa.
En annan dag for vi alldeles gratis
i flera timmar i flygmaskin för att
komma ifrån en annan farlig plats.
Vi har bott på många olika ställen
sista tiden. En natt låg vi på ett
sjukhus. Det var snällt av dem att ta emot
oss där. Vet ni, var vi låg. Jo i ett
klassrum, där de på dagen
undervisade sjuksköterskeeleverna. Där var två
sängar, en stor och en liten. I den lilla
låg en docka, stor som en baby. I den
stora var där en figur så stor som en
fullvuxen människa.
Sköterskeeleverna måste ju lära sig att sköta och bära
de sjuka och bädda och göra snyggt
åt dem, och så får de öva sig på
dockorna. Farbror Richard och jag fick
flytta undan den stora dockan och ta
hennes plats på natten. På morgonen
stoppade vi väl om henne igen och
Dagens bild.
Bereden väg för Herren,!
371»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
