Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 49. 10 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Signalen som ledde rätt
— G. Alvar-Lindh —
Senhösten hade brutit in. November
var grå, med tunga, seglande moln
som brast då och då, och regnet
skvalade ner, uppsamlades i diken och åar
till en lerig sörja, som forsade tjock
och vit. Gunnar hade nya
gummistövlar på sig, där han traskade den tre
kilometer långa vägen till skolan. Han
bodde långt inne i skogen på ett torp-
Han stoppade in ekorren under pullovern.
ställe som hette Storskogen. Det var
en gammal dålig bygdeväg, men det
fanns också genvägar i skogen, små
gångstigar, som han dock inte fick
gå efter mörkrets inbrott, ty stigarna
var flera och gick åt olika håll, så
man kunde lätt taga miste.
Mor tröttnade inte att för sina barn
berätta om hur många gånger hon gått
vilse som flicka, och hon hade
dessutom berättelser från sin mor, som
t. o. m. hade talat om »villegräs», det
vill säga, att det skulle växa gräs, som
har förmågan att få folk att gå vilse.
Detta trodde nu inte mor på, men på
mormors tid var det en allmän
utbredd tro på många platser i vårt land.
»Lyktgubbar» var också farliga, gick
man efter dem, kunde man komma ut
på branta stup och slå ihjäl sig. I
senare tid har man förändrat dessa
»lyktgubbar» till vanliga lysmaskar,
som ibland kan ses vid sumpiga
ställen och vattensjuka kärr, och som är
mycket lustiga. Dem hade Gunnar sett
och tagit i också.
Det finns en hel del att se
och lära i skogarna för en
vetgirig pojke. Men det är
bekymmersamt också att vara
fattig och bo långt inne i
fjället. Dock det tänker inte en
åtta-års pojke på. För honom
är hela livet ett sagorike.
Gunnars syster, som var
två år yngre och hette Marja,
vågade inte gå ner till byn
utan i sällskap med sina
föräldrar eller med Gunnar.
Barn uppfödda uppe i
skogsbygden bli ofta bortkomna
och försagda, när de kommer
bland andra folk, men så var
icke förhållandet med
Gunnar och Marja. De var öppna
och naturliga utan att vara
påträngande.
Gunnar traskade sin långa
388»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
