Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade han. Den var ovanlig. Ett par lokträn med snidade
örnhuvuden. Sniderierna var grovt kraftfulla.
— Från de stora gårdarna kom adeln farande och
deras vagnar var fina och seldonen rikt smyckade och
bönderna som inte ville vara sämre snidade då själva
sina lokträn och målade dem i granna färger för att ha
när de körde till kyrkan.
När vi gick tog han mig i hand ordentligt och sade
adjö. Jag sade att vi snart skulle träffas; han borde
komma över. Men han svarade inte. När vi gått
ordnade han det sista och sedan tog han bilen och körde ut i
skogarna söderut för att skjuta sig. Han hade väntat
med det i månader för att kunna träffa mig ännu en
gång först. Han var orolig för att han skulle bli sämre
och bli intagen och komma på långvård och förlora sin
frihet och jag hade dröjt.
Han hade lämnat allt i ordning efter sig. Han hade
kunnat samla piller och ta dem. Men det hade han inte
velat, skrev han, ty det hade kunnat bereda läkaren som
skrivit ut receptet obehag. Han hade letat rätt länge
efter en lämplig plats också. Man vill ju inte gå bort vid
en sophög. Han var ju friluftsmänniska och jägare. Från
Gesta brukade jag gå längs åkrarna över till Kvicksta
som barn och traska efter honom med hundarna när
han gick i skogen för att jaga. När morfar blev tvungen
att sälja Kvicksta 1940 när båda morbröderna låg
inkallade och det inte fanns någon att hjälpa till på
gården behöll Folke jakträtten. Men morfar byggde en
villa åt sig och behöll den när gården såldes. Villan
såldes när morfar dog 1942. På sommaren hade jag då
bott där hos honom och läst. Han var mycket för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
