Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
full med barn och stora elever och föräldrar och lärare.
Jag hade tagit med mig band 2 av ”Uppfinningarnas
bok”. Det band som handlade om olika naturkrafter
och hur de kunde användas. Jag hade bestämt mig för
att läsa upp om ångmaskinen. Jag läste bra. Jag läste
högt bäst bland alla jag kände. Jag tyckte att
ångmaskinen var viktig att läsa upp om:
— Man torde utan överdrift kunna säga, att ångmaskinen
är nutidens nödvändigaste kraftmaskin, ja att
hela den nutida industrien väsentligen är grundad på
dess uppfinnande och användande. Den har ock varit
av oberäkneligt inflytande på hela den industriella
utvecklingen under det förflutna århundradet. Med
ångkraftens hjälp upphämtas ur jordens innandöme
dess dolda skatter och omvandlas efter nedsmältningen,
genom varjehanda bearbetning, uti de mest växlande
former för de mest skiftande ändamål.
Nu hade hela salen börjat fnissa och låta och harkla
och flytta på sig men jag fortsatte i alla fall och försökte
höja rösten för att överrösta fnittret:
— Denna kraft anskaffar sålunda bland annat
materialet till våra ångfartyg och järnvägar, den hjälper
oss att bygga dessa fortskaffningsmedel och sätter
slutligen liv i det döda rörelsemedlet.
Man skrattade högt och applåderade och tvingade
mig att tystna och jag såg på dem och tänkte att de inte
längre fanns och att de alla var borta och att salen var
tom och jag gjorde bort dem och slog ihop boken och
lade den på huvudet och balanserade den där under det
jag tittade bort dem.
Efter en stund kom fröken och ledde ut mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
