Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när jag gick till kakskåpet då kom du springande och
sade: Snälla farmor, Jan få pepparkaka? Det fick du. Då
sade du för dig själv: Jan inte kasta den kakan heller.
Jag minns så mycket och jag ligger ofta vaken om
nätterna och grubblar om jag gjorde rätt mot dig den
gången eller om jag var för hård. Men jag gjorde vad
jag trodde var rätt.
— Grubbla inte farmor, sade jag. Det var nog rätt.
Själv har jag funderat lite på hur hon såg mig. Det
hände ju att vi kom ihop oss senare. Hon var ju
viljestark.
— Nej du, sade hon. Här är det jag som bestämmer.
Det är lika så gott du vet det.
Men riktigt fel kunde jag aldrig göra i hennes ögon.
Hur det än var och vad jag än gjorde och hur man än
skällde på mig så var hon beredd att tycka att jag gjorde
rätt. Hon kunde undra och hon kunde ligga vaken om
nätterna och grubbla och hon kunde sucka och hon
kunde till och med börja gråta så jag fick säga åt henne
på skärpen att låta bli men vad de andra än sade kunde
hon inte se några riktiga fel på mig.
Faster Elsa visade mig ett brev häromdagen. Det
hade farmor skrivit henne 1940. Jag hade just förts hem
till Sverige från New York och var sur på hela världen.
Man hade placerat mig hos min farbror Robert som då
var rektor på Marieborgs folkhögskola. Där fanns alla
kusinerna och farmor hade uppsikt över dem:
"Barnen har så roligt med allt möjligt som här finns.
Mats och flickorna är mest tillsammans. Roligt för
honom att nu ha sällskap. Och Jan är mycket snäll, är ju
den lättsköttaste av alla, det är klart. Han är ju den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
