- Project Runeberg -  En barndom i tre avsnitt: Barndom, En annan värld, Tolv på det trettonde /
117

(1992) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XVIII



Det var den senvintern jag drunknade. Det var i skiftet
mellan februari och mars. Vintern hade varit ljum.
Aldrig någon riktig kyla. Nu blev dagarna längre.
Redan hade det börjat ljusna om morgnarna och när
jag såg ut genom fönstren låg dimmolnen över kanalen
och gatan och skymde Karlbergs slott och först sakta
öppnade sig diset och lät isen skymta fram.

Om vintrarna bröts en ränna i Karlbergskanalen.
Där drogs pråmarna fram. Det var när vi flyttat hem till
Sverige och kommit till Kungsholmsstrand jag börjat
jumpa. Jag följde de stora pojkarna ut på isen. Solen
gnistrade i den vita snön. Det sved i ögonen. Luften var
helt klar och himlen blånade. Framme vid rännan
stannade jag. De stora pojkarna hade redan sprungit ut.
Flaken ligger där i rännan och skaver mot varandra.
Pojkarna springer från flak till flak. Det gäller att
komma först. Men det gillas inte förrän man är tillbaka
igen. Jag ser på dem och det är en frisk vind över staden
och alla skrattar vi och hojtar. Jag har min bruna
teddybjörnspäls. Den har farfar köpt. Så springer jag ut
för att ta mig över rännan. Jag är minst. Jag är fem.

Det gäller att hålla sig springande. Man får bara inte
stanna upp och se sig om. Det känner man i fötterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:28:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barndom/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free