Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maj gick bredvid mig. Hon var min andra hustru. Vi
hade just återvänt till Sverige från Östeuropa. Hon var
klädd i en rumänsk bondpäls av det slag som kom att
bli modern femton år senare. Vi var på
söndagspromenad med Svend-Aage och Märta och deras dotter
Lena. Svend-Aage och jag diskuterade Bernard Shaw
minns jag. Bernard Shaw och arbetaroroligheterna i
Polen. Han talade om arbetarklassens uppror mot
byråkratin och den nya klassen.
— Här bodde jag, sade jag.
Bakom de rutorna hade jag stått som barn.
Jag kan se hur vi går Thaliavägen år 1954. Jag kan se
villan under olika årstider 1935 och 1936. Jag kan gå
runt den. Jag kan se glasdörrarna, de stora franska
fönstren, in mot trädgården. Jag kan vara i mitt rum
därbakom rutorna i fönstret på gaveln. Men när jag står
framför den tunga ekporten med de svarta beslagen och
öppnar den ser jag ingenting därinnanför. Det är mörkt.
Det är som en gammal vind. Det är som en övergiven
lada. Stor mörk rymd. Kanske hänger det saker från ett
tak högt uppe. Med ansträngning ser jag trappsteg
under mina fötter. Som att gå i mörkret och lysa sig
uppför en trapp med en svag ficklampa. Så ser jag
dörren till mitt rum. Den vita färgen flagnar i
dörrspeglarna. Förr måste dörren varit blå. Jag trycker ner
mässingshandtaget och nu är rummet helt ljust. Jag kan
se varje detalj. Där är bokhyllan och där är bordet och
där är sängen och där är lådan med alla saker.
Gardinerna är vita och nu när fönstret är öppet och det är vår
kan jag se hur de rör sig i draget. Men bakom är allt
tomt och mörkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
